cissimarberg

Patrik har nu funnit meningen med sin kattlucka tror jag. Har ett flertal gånger kommit in i sadelkammaren och då har den unge mannen legat på sin plats och sett väldigt nöjd ut. Annat är det med Junior, Ers Fluffighet fnyser mest när han står vid dörren och funderar på om han ska ut eller inte. Helst ligger han i sängen eller soffan och sover nu när vintern har slagit till på riktigt. Tror inte han skulle ens tänka tanken på att byta tillvaro med Patrik. Patrik däremot tror jag inte heller skulle vilja byta tillvaro, han trivs nog med det fria livet i stallet. Han har ju dessutom valt det själv.

 

Många gnäller över att vintern är här. Inte jag, jag är riktigt nöjd. Finns inget roligare än att galoppera runt i snön! Att det är flera minus stör mig inte så mycket, har väldigt bra vinterstallkläder så jag har inte frusit utan håller mig varm. Måste dock börja bli lite mer ordningsam och börja rida lite mer organiserat. Eller så tar vi det när snön är borta he he he. Nästa helg är det träning för Dressyrtränarn så får nog se till att ha lite ordning och reda tills dess ivarje fall. Idag gick ja bort till ridhuset med Bollen, Ekobruden och Ponnykillen och Ponnymorsan var i ridhuset. Har ju inte ridit samtidigt med så många och de gånger jag gjort det i ett ridhus har Bollen typ velat leka med den andra hästen. Men man får se det som miljöträning. Ponnymorsan undrade varför jag skulle ha den där Bollen för den va hon rädd för sa hon.Hon verkade inte uppskatta hans trix men hon verkade ändå va lite impad utav Bollens spanska skritt som han kör lite då och då. Får allt säga att Bollen skötte sig även om han va lite småstökig. Är ju inte lätt när det kör bilar upp mot lilla stallet utanför och när lite snö rasar från taket. Så vi körde bara skritt och trav den här gången, bäst att ta det säkra för det osäkra. På måndag har jag bokat lite experthjälp, eller rättare sagt jag har gett en av mina hoppande vänner möjligheten att få sitta på en fin dressyrhäst i sin bästa ålder. Jag råkar ju veta att Hoppryttarn älskar att rida unghästar och då hon även ska vara med på dressyrträningen så ser jag det som att hon kommer bli otroligt inspirerad av att få sitta på en riktig dressyrhäst. Kan inte bli bättre känner jag.

 

Igår köpte Sambon en ny bil. En Saab. Den ska ersätta Silverpilen. Och den svarte. De ska lämna oss så fort någon vill ha dem. Känns lite sorgligt med Silverpilen men tiden är nog inne. Sambon vägrar att återuppliva honom. 

 

 

Nä, nu är det dags att gå och lägga sig! Vi hörs!

 

Nytt år och nya möjligheter brukar man säga när ett nytt år tar vid. Jag får säga att min lille vän Patrik Kitten står mig varmt om hjärtat. Han är oftast vid min sida i stallet om han inte hänger med mig så ser han till att han i varje fall har sagt hej när man kommer. Dock tror jag att han har en baktanke då han ständigt är hungrig. Hur som helst, när minusgraderna kommer får jag oftast dåligt samvete över att han inte kan komma och gå som han vill in i sadelkammaren. Där finns ju lite värme och han kan lägga sig på sin filt. Han brukar kunna ligga där inne ett par timmar men sedan måste han ju komma ut så han inte gör i pälsen så att säga. Så för ett tag sen så köpte vi en ny dörr till sadelkammaren då den gamla blev skadad vid inbrottet för något år sen. Till dörren köpte vi även en kattlucka så att Patrik ska kunna gå som han vill. Till saken hör att när vintern kommer så lägger Patrik på sig en liten annan form, en väldigt rund form så vi var lite tveksamma till att den normala kattluckan skulle passa herrns kroppshydda.

 

Hur som helst, i dagarna så bytte Sambon dörrn och installerade kattluckan. När detta var gjort så ville vi ju såklart se om Patrik kunde använda den. Patrik var inte imponerad. Inte alls om jag ska vara ärlig. Sambon tog in honom i sadelkammaren och visade och hjälpte honom igenom luckan och ville sedan att jag skulle göra likadant. Jag tog den lille stackaren och försökte men han vägrade. Han stretade emot och vägrade att ens försöka så jag gav upp innan jag ens hade försökt övertyga honom. Men när min lille kompis tog emot med bakbenen och visade sig djupt kränkt så jag upp. Vi lät honom sova i sadelkammaren och åkte därefter hem. När jag ett par timmar senare kom tillbaks så var Patrik ute i stallet så han hade allt lärt sig hur man gör. Jag hoppas att lille Patrik ser sin dörr som en möjlighet istället för att var kränkt.

 

Som vanligt när det är nytt år så är det ridstövlar på g. De senaste åren har jag och Sambon haft en deal att om jag når en viss matchvikt så ska jag få ett par sprillans nya stövlar som jag själv väljer ut och han pröjsar. Jag har hittills inte lyckats men det hindrar ju mig inte från att lyckas i år tänker jag. Man måste vara positiv och äta mindre och röra sig mer. Svårare än så är det väl ändå inte? Jag inleder alltid årets två första veckor bra och sen kör det sig den tredje veckan. Lite så har det varit i år också men jag har ännu inte tänkt att ge upp utan funderar hellre på vilka stövlar jag vill ha.

 

Hästarna går fint, Bollen fick bra betyg igår när jag red ut själv i alla gångarter. Den lille raringen var en pärla. Hade ingen som kunde rida ut med mig och tänkte att när det är snö så slår man sig mindre om man ramlar av. Mini har blivit mycket piggare, konditionstränade lite i hagen i lördags och han var superpigg och påminnde plötsligt lite mer om sin mor. Norpan har jag mest ridit ut i snön, men hon ska också igång. Snart kommer ju Stockholmstränarn så då får hon vara med, kan bli att Bollen går en dag och hon den andra. Vi får se.

 

Ska försöka uppdatera mig lite oftare, är ganska usel.

 

Vi hörs mina vänner!