Hästprylar
Det är nog ingen nyhet att jag fullkomligt älskar att shoppa saker till mina hästar. Jag vill helst vara rättvis också så ska Norpan få ett nytt täcke slutar det med att även Mini får ett. Skulle inte båda hästarna få varsin sak känner jag mig orättvis. När jag handlar tex täcken vill jag att de ska ha likadana. Tyvärr gick inte det under den tiden som älskade Settis fanns i livet då hon krubbet på Minis täcken så det var Bucas täcken som gällde för honom då. Dessa höll mycket bättre då de inte hade kantband ovanför svanslappen.
Hur som helst, jag gör väldigt sällan av med saker. Det finns dom som säljer sina saker de tröttnat på på begagnadsmarknaden men inte jag. Jag hamstar saker. Någon gång kan det vara bra och ha det där gamla täcket eller grimman, schabraket eller vad det nu kan tänkas vara. Jag har väl sålt något någon gång och när jag tänker efter så ska jag faktiskt sälja en brun lädergjord nu i veckan om den passar. Jag inser att den förmodligen aldrig kommer passa till någon ur Team Fux då den är en aningens för kort. Jag vet inte riktigt varför jag inte kan rensa och sälja av saker, kanske för att jag har utrymme för att lagra alla dessa täcken och saker som jag äger och har.
Många gånger kan jag faktiskt köpa nya saker istället för att tvätta de gamla, som tex vintertäcken. Vintertäcken måste man leta upp någon som kan tvätta då vår tvättmaskin är för liten. Någon kanske tror att jag är gjord av stålar men så är ju såklart fallet inte. Jag handlar på rea oftast. Ibland kör ju Ale Ridsport lite kampanjer, jag vet att härom året lade VD´n ut på sin facebooksida att man kunde köpa tre täcken och betala för två. Jag kunde inte motstå det och övertygade Sambon att hästarna behövde varsitt täcke och på den tiden hade jag ju tre hästar så det var ju passande. Eller som i vintras när Premier Equine hade rea på deras fantastiskt fina vintertäcken så beställde jag varsitt till Mini och Norpan. Norpans täcke var en aningens förstort och jag kommer förmodligen köpa ett nytt sånt där och då funderar ja på om man ska behålla hennes och låta Mini ha det som reservtäcke.
Vissa saker man köper minns man mer än andra och då är det svårare att göra sig av med sakerna. Jag har en vojlock någonstanns som jag köpte när HÖÖK´s hade invigning när de slog upp portarna på Överby. Nu är det säkert en och annan som knappt minns att HÖÖK´s faktiskt först låg på Överby innan de flyttade till Torp. Varför minns jag den där gula vojlocken kanske man undrar. Jo det ska jag tala om, jag och Sorken var inte så gamla och det var på den tiden jag skuttade omkring på Dandy och jag tror att det var på den tiden Sorken red på Tango. Jag minns att jag, Sorken och Mamma skulle åka på den stora invigningen av HÖÖK´s och vi åkte upp i vår gamla 240. Jag minns hur vi åkte över den stora Stallbackabron och man såg HÖÖK´s skylten när vi helt plötsligt krockade! Vi var den sista bilen en liten seriekrock. Det gick ju bra med oss och vi fick efter en stunds väntan gå in i den stora butiken HÖÖK´s och där köpte jag den här gula vojlocken. Gult var ju ponnyn Dandys färg under tiden som jag skötte honom. Stackarn fick stå ut med illgula nosluddar och jag vet inte vad.
En annan sak som jag minns väl är det första tränset jag köpte till Norpan för ungefär 11 år sen. Jag hade ju en häst sen tidigare, Maskot som Norpan fick låna lite träns av. Men det kändes som om hon faktiskt skulle må bättre av att få ett eget. Jag hade spanat in ett väldigt snyggt träns på Ale Ridsport, detta var ju på den tiden då de höll till i Alafors i en liten butik, där det började så att säga. Tränset kostade 1200 spänn vilket var en hel förmögenhet för en annan då. Då jag inte hade fast arbete utan jobbade lite då och då så fixade mamma att jag kunde få komma till hennes dåvarande jobb och vika lite t-shirts så skulle jag få det där tränset. Jag vill påpeka att lite t-shirts var 2000st t-shirts och det tog ju några dagar och det var inte det bästa för mina axlar. Hur som helst, jag vek de jäkla t-shirtsen och kunde glad i hågen åka och köpa det där fina tränset som jag hade drömt om. Tyvärr fick jag lite problem med det där tränset. Storlek fulls sidostycken var för stora och storlek cobs käkrem och nosgrimma var för litet tror jag att det var. Men det var inget som inte gick att fixa utan VD´ns man Hovslagarmannen gjorde helt enkelst så när VD´n inte var i butiken så bytte han bara sidosstyckena så jag fick storlek cob till mitt full träns. Kan tänka mig att de kanske blev svårt att sälja de där cob tränset med full sidostycken. Det där tränset var en kär vän till mig, trots att det var totalt oblingat hängde det med på varje hopp som dressyrtävling och jag älskade det. Sen när blingtrenden och Norpan behövde ha lite mer feta dressyrnosgrimmor fick det vackert hänga på väggen tills det var dags för Mini att få ärva det. Tyvärr var han inte lika rädd om det som hans mor var. En vacker vinterdag när jag red ute i snön i galopp så gjorde han sin första tvärvändning så jag flög av och han forsatte hemåt i full fart med tyglarna hängades och slängades runt benen så trampade han sönder såväl tyglar som sidostycken. Kvar av mitt älskade träns finns nosgrimma, pannband och nackstycke.
En annan pryl som jag också har ett kärt minne av är ett täcke i någonslags fleece eller vad det nu är. Det är inte ett helt vanligt fleecetäcke. Detta var före Norpans tid, det var under Maskots storhetstid. Tiden var Scandinaviumveckan, Göteborgs horseshow. Självklart hade man seriebiljett och hängde på Scandinavium från att de öppnade tills att det slutade. Jag vill minnas att det var jag, Sorken, Färgelandatösen och Piggy och undrar om inte Blondie å hennes syrra också var med? Minns inte riktigt. Men jag minns hur vi hade shoppat upp mer eller mindre alla stålar vi hade med oss ner för dagen. Tror att jag hade två hundra kronor kvar i fickan och då fick jag se det här otroligt snygga täcket som kostade något mer än vad som fanns i min ficka. Jag vet att vi fortsatte in i själva arenan och satte oss och tittade på hästhoppning. Vi bokade ju alltid så att man satt långt ner, ni vet på de gröna stolarna. Hur som helst så kom vi på att Färgelandatösen som var näst yngst i gänget skulle ta mina pengar och försöka pruta ner det där täcket. Vem kan motstå en blond liten tös från Färgelanda? Sorken och Färgelandatösen gick in på mässan igen och jag satt kvar med de övriga och väntade spännt på resultatet. Försäljaren kunde inte motstå den lilla Färgelandatösen och lät henne köpa täcket för pengarna jag hade kvar och lyckan var total! Jag minns att vi satt och fnissade, nåja, jag kan tänka mig att vi garvade högt åt det hela på våra platser, och efter en stund så sa en blond ung tjej i ridbyxor till oss att hålla käften mer eller mindre. Jag vill minnas att vi svarade något tyket tillbaks och struntade i henne. Vem var hon som skulle säga åt oss att dämpa oss? Jo det ska jag tala om, inför nästa klass gick den unga blonda tjejen banan och det visade sig vara självaste Malin Baryard! Då minns jag att vi kände oss lite mallig att hon faktiskt hade pratat med oss....
Häromdagen när jag städade i min sadelkammare så tog jag ur allt som fanns i ena garderoben och upptäckte att de förbannade jä-la mössen hade kalasat på mitt älskade täcke! De har bitit hål i bogen på täcket vilket inte alls är så snyggt. Så nu ska beslut fattas över vad som ska göras med detta täcke. Man kan ju faktiskt använda det som ful-täcke i stallet..... Mössen kommer få lite rosa pulver att kalasa på kan ja lova...
Så, nu har jag delgett er lite meningslös information..
Ha det bra alla mina vänner!
Vi hörs!
