cissimarberg

Gårdagen började med att jag gick upp och släppte ut hästarna, mockade och gjorde i ordning stallet. Åkte sedan hem och duschade, kammade håret ja hör och häpna det är sant. Fick ju först ta i en halv flaska balsam för att kunna reda ut det men nu är det gjort. Och självklart klädde jag på mig också. Sen väntade jag in PT Angie och Shoppingproffset och sen åkte vi ner till stan. Mrs Ooops skulle komma ner lite senare då hon hade sin undulat att tänka på.

 

Vi fick ta finbilen. Det är väldigt bekvämt att åka i finbilen men även nervöst. Sambon tror inte att jag är så rädd om finbilen. Han har fel, jag är livrädd om den. Så när vi kom ner till stan svängde vi in på ett parkeringshus och hittade en plats mellan en bmw och en nyare volvo som vi parkerade mellan. Det bästa är att ställa sig mellan två dyrare bilar för dom brukar vara lite mer rädda när de öppnar sina dörrar och ska kliva in eller ur bilen. Jag parkerade nog om minst två gånger innan det kändes bra och PT Angie hjälpte till och kontrollerade att jag verkligen hade dragit handbromsen, eller snarare tryckt på knappen. Det såg bra ut och vi vandrade vidare in till arenan. Nu för tiden så skriver och säger många GHS, men är man uppväxt med att säga scandinavium om hästtävalingarna så gör man lätt det. Ungefär som när man växte upp på 80 talet och släppte stigbygeln och la benet framför sadeln när man skulle justera lädret eller spänna sadelgjorden, då gör man ju det nu med.

 

Hur som helst när vi skulle in i mässan hade PT Angie lite svårigheter då hon inte hittade sin biljett bland de jag bett henne förvara och när hon väl hittade den så var det lite meck med att komma in men det löste ju sig till slut. Vi spatserade runt på mässan och jag som inte behövde något kände plötsligt ett väldigt behov utav att det var något jag behövde. Mitt första inköp blev ett par lackade bruna fluffboots, det är mer eller mindre ett obligatoriskt inköp när man går på mässan. Mer fluffboots åt folket. När vi hade traskat runt på mässan en stund och kollat in diverse erbjudanden hamnade vi i en monter som sålde power balance armband som såg väldigt intressanta ut. Håkan, mannen i montern sög tag i oss och började demonstrera armbanden. Shoppingproffset fick genomgå ett test som gjorde oss otroligt imponerade utav resultatet och PT Angie provade också och även där blev vi positivt överraskade. Dessa band med negativa joner som ska balansera upp oss och ge bättre sömn och  även få folk att sluta snarka blev superintressanta. Det fanns ett erbjudande om att köpa 8st band för 1000kr och vi slog såklart till! Sambon behöver ju ett för att sluta snarka, det innebär ju i så fall att jag kan sova bättre och indirekt han själv med så jag tog två, PT Angie behövde ju självklart också två, ett till henne själv och ett till någon som kommer bli en lycklig själ snart! Shoppingproffset behövde ju ett och hennes man kunde nog bli en bättre golfare med hjälp utav ett sådant här band så hon tog två hon med. Och för att inte Mrs Oops skulle känna sig utanför tog vi två till henne också.

 

 

Sen vandrade vi vidare och när vi träffade någon vi kände visade vi upp våra armband och utförde testet. Prinsessan verkade inte dock vara påverkbar utav dessa band och Bästaste bara skrattade högt. Men vi ska se vem som skrattar bäst och skrattar sist. Vänta ni bara tills ni ser våra resultat komma! Lunch intogs på McDonalds, jag körde en Mcfeast med en smoothie till det. Sen såg vi på lite hoppning innan vi gav oss ut på mässan igen. Vi mötte upp Mrs Oops och gänget var komplett. PT Angie och jag utnyttjade dealen som Eskadronshoppen hade med att köpa två pollypads för 700kr, vi tjänade 50kr var genom att gå ihop och köpa två stycken vilket erbjudandet gällde. Jag tog ett blått och hon tog ett lila. PT Angie och Shoppingproffset kände igår att lila var just deras färg. Sen efter en stund kom jag ju på att kära nån, ja måste ju ha matchande lindor! Vad ska annars Dressyrtränarn tro när jag kommer på nästa träning? PT Angie ville också ha matchande lindor och vi begav oss tillbaks till montern och jag hittade lindor som passade till mitt schabrak men desstu svårare var det för PT Angie att få till rätt nyans. Vi letade efter lila lindor i rätt nyans mer eller mindre överallt åt henne och när Mrs Oops och Shoppingproffset väl hittat ett set om lindor så hade PT Angie ångrat sig. Hon ville längre inte ha några lindor trots den perfekta lilan. Där de lila lindorna hade hittats befann sig även Vilda och hennes man, hon letade efter ridbyxor och det skulle vara ridbyxor med rätt känsla sa hennes man medans han kollade förpackning efter förpackning. Vilda undrade om det inte var dax för mat för vårt sällskap, hon tyckte nog kanske att jag gick på PT Angie lite väl hårt där med att hon skulle köpa lindorna. När vi gick bortåt igen så tyckte sig PT Angie känna igen Vildas man och vi kom på att hon ätit på hans ställe i Trollhättan för ett tag sen och att det var de hetaste paprikor hon någonsin satt i sig och hon borde sagt åt honom att sätta varningstext på dom. I övrigt hade den andra maten varit toppen sa hon. Men Vilda hade rätt, det var faktiskt dax för mat så vi traskade ner till Gyllene Måsen igen och köpte mat. Balans i livet är vårt motto nu tror jag faktiskt.

 

Vi såg ju såklart Patrik Kittels clinic. Det är den tredje clinicen jag ser med honom. Vi var inte ensamma från kommunen om att sitta på rad 22 sektion D höger utan Blixten och Målarn dök upp också och såg lyckliga ut över att se oss. Det var lika inspirerande att se hans clinic den tredje gången som den första tycker jag. Inget är omöjligt säger han och alla kan rida Grand Prix. Han ska veta hur motiverade vi är nu, tack vare Håkans powerbalanceband och Patriks kloka ord! Här ska tränas och jag funderar även på att köpa band till hästarna, det skulle nog göra susen. Tänk om Norpan skulle sluta trampa av sig sina skor? Det hade ju varit lysande.

 

När vi precis hade kommit till mässan gick vi förbi en sån där mekanisk tjur som PT Angie ville att vi skulle prova. Fast egentligen tror jag nog mest att det var att hon ville att jag skulle prova. Men i en ålder av snart 33 år och halvinvalid så påtalade jag för henne att den där tjuren skulle nog fixa en sjukskrivning åt mig för minst ett halvår och det var jag då rakt inte intresserad utav. Hon påpekade då att man skulle ramla av mjukt i den uppblåsta madrassen eller vad man nu kan kalla det. Nej tack å det bestämdaste. Sedan några timmar senare sprang vi på Miss Gymkhana och Ariel som exalterat talade om att de skulle rida på tjuren vid ett senare tillfälle. Vad ska man säga? Dagens ungdom.. Vi bestämde att vi skulle höras av när de skulle göra slag i sak så att vi kunde se spektaklet. Därefter såg vi på mer hoppning där Mrs Oops tyckte sig se Rolf-Göran Bengtsson galoppera ärovarv. Tror hon kanske blev lite besviken när jag talade om för henne att det var Jens Fredriksson. Sen såg vi på gymkhana och efter det var det dax för en omgång på tjuren. Vi spatserade bort till tjuren och där var kön lång med barn under 11 år. 10kr kostade det att åka en sväng på tjuren. PT Angie ångrade sig men Miss Gymkhana och Ariel ställde sig glatt i kön bland alla kids. Dalkullan mötte upp oss också vilket var mycket trevligt. Mrs Oops och Shoppingproffset tog en sväng på mässan och vi andra väntade med spännig över att få se spektaklet. Miss Gymkhana satt nog kvar längst tror jag av de där två, hon fick ett brännsår av fallet och bara det sa hur farligt det faktiskt är. Ariel fick nog inga blesyrer tror jag. Hon var nog mest besviken på att hon inte satt kvar så länge.

 

Sen gick vi vidare på mässan. PT Angie kände att hon behövde ha något som matchade hennes lila schabrak, och då pratar vi inte om lindor som i den perfekta nyansen skulle matchat utan hon hade sett ett blingpannband i lila för en billig summa. Vi tre traskade bort till den montern där pannbanden i lila fanns till rätt pris. Med oss hade vi ett barn som Dalkullan passade. När vi kom bort så fanns det två nyanser utav lila som skulle kunna passa och barnet fick välja. Gör en liten notering till oss tre, låt aldrig ett barn få tag i ett blingpannband. Risken är att de vägrar att släppa och skaderisken på pannbandet är väldigt stor. Som tur var hände det inget mer än att barnet blev något upprörd över att vi tog pannbandet, ingen sten lossnade som tur var. För att dämpa barnets frustration gav PT Angie henne en krona vilket fick tyst på barnet som tur var. Sedan traskade vi alla fyra lyckliga därifrån.

 

Sen var det mer hoppning och Mrs Oops satt och upptäckte nya funktioner på sin mobil. Hon hade upptäckt funktionen panorama med mobilkameran men fick inte riktigt till det utan PT Angie fick hjälpa henne. Till PT Angies stora glädje såg jag helt mongo ut på bilden som hon tog. Jag tror faktiskt att hon går och skrattar än idag för sig själv över hur jag såg ut. Jag uppmärksammade damerna på att det var jag som körde och att det även går bussar från stan så de kunde ju ta sig en titt på tidtabellen om de hade funderingar på att publicera bilden på sociala medier. När vi satt där på läktarn tog vi på oss våra armband och tog en gruppbild och jag vet inte hur vi kom in på det men Mrs Oops fick nys om att vi betalt 1000kr för 8st band och hon kunde inte riktigt släppa det. Men vi talade om alla fördelar för henne och sa att det där bandet nog kan få henne att sluta röka också. Efter sista hoppningen var det dax att åka hem. När vi kom till parkeringshuset så stod vi inte längre mellan bmw´n å volvon utan en mazda och en hyundai. Men bilen hade inte tagit skada utav det som tur var.

 

 

Väl hemma visade jag upp mina fynd för Sambon som var imponerad över att jag inte hade handlat mer. Gav honom även bandet och gjorde det där testet på honom. Han kanske verkar skeptisk men han har inte snarkat i natt ivarje fall!

 

Nu ska jag ta mig en tupplur, var och släppte ut och matade hästarna förut och ska ju jobba natt idag så det är bäst att sova lite innan det är dax att mocka och motionera hästarna. Tråkigt att man alltid ska jobba när det är scandinavium, jag var inte ensam om att det alltid hamnar på min jobbhelg, Vilda har också samma problem sa hon. Men nästa år kanske man har tur ;)

 

Vi hörs mina vänner!

 

Cissi

Gårdagen började med att jag tömkörde båda hästarna. Mini får man ju smacka som en ekorre på och tala om för honom att han ska ta i, jag sprang runt efter honom i manegen i närmare en timme. Jag va svettig och han var svettig så det blev 1-1 i den matchen får man lov att säga. Därefter tömkörde jag Norpan som är tvärt om, där får man proa och öva på att skritta utan taktinslag. Man kan ju säga att de är same but different. Hur som helst så gick ju Mini lite mer än vad tanken var då det är dressyrträningar i helgen på schemat. Så Norpan fick jogga runt lite en stund på träningen idag medans den unge mannen fick vila upp sig hemma i stallet. Hon skötte sig väldigt fint och jag är väldigt nöjd med henne trots att det inte blev riktigt trimm då hon inte igång. Men Dressyrtränarn tyckte att hon såg bra ut och det är huvudsaken och såklart att känslan var bra.

 

I går var ju tanken att baka lite bakverk till helgens träningar och PT Angie erbjöd sina tjänster när vi va på Lerk och servade Grevinnan med frimärken under dagen. Så PT Angie åkte hem och fixade Terminator, duschade och käkade och sen kom hon hem till mig en stund efter 19.00. Medans PT Angie utförde sina sysslor innan hon kom så passade jag och Sambon på att sanera huset lite. Vi hade gått igenom lite vad vi skulle baka tidigare och åkte och inhandlade resten utav ingredienserna på Boströms. Netto har jag hittills aldrig varit inne på även om Grevinnan och PT Angie rekommenderade att man skulle ta svängen förbi då de sålde bla god och billig choklad. Inte för att jag förstår varför de pratade om just choklad för det är ju inget vi äter? Då vi hade städat huset så tog jag med mig en säck med pantflaskor som vi pantade innan vi satte igång med själva handlandet. Det vi bestämde oss för att baka var morotsmuffins, kärleksmums i form, chokladmuffins med topping och även kanelbullar. Då jag inte äger en brödkavel fick PT Angie låna utav hennes mamma då PT Angie personligen inte äger en egen.

 

När vi kom hem satte jag igång med att göra kärleksmumsen och PT Angie föreslog att vi skulle göra bulldegen då den ska hålla på och jäsa och så vidare. Hon påtalade dock att hon inte var så sugen med att knåda degen för hand och höll på och ramlade av stolen av skratt när jag föreslog att man skulle ta elvispen. För tydligen så duger inte en elvisp. Eller den kan om man har särskilda vispar vilket vi har men hon var skeptisk. Vi började klura på vem som in närheten av mitt hus skulle äga en bakmaskin och kom på att Miss Gymkhana hade ju fått en i julklapp av Mr Bark. Först ringde vi Miss Gymkhana men inget svar, sen ringde vi Mr Bark och inget svar. Vi gissade på att de hade lite fredagsmys. Men vi fick tillslut kontakt och Miss Gymkhana var snäll och lånade ut sin fina bakmaskin som PT Angie åkte och hämtade. Efter kärleksmumsen var klar satt jag igång och gjorde chokladmuffins som vi även la i lite chokladbitar i och sen gjorde världens grymmaste topping till och under tiden jag gjorde detta började PT Angie med bulldegen. Att göra kanelbullar tycker jag är lite omständigt, det är lite mer moment än muffins, kärleksmums å det andra som jag bakar. Som tex att margarinet och möjlken ska vara fingervarm innan man häller i det för blanding med det övriga. Det var där det första lilla problemet kom, hur man skulle få ihop bakmaskinen så att allt va på plats. Vi fick tillkalla Sambon som satt i tv soffan som kom till undsättning och sen kunde PT Angie fortsätta med degen. Vi gjorde toppingen till muffisarna och spritsade på dom, nu gjorde vi ett litet eget recept och jag måste säga att jag är riktigt riktigt grymt sjukt nöjd med att vi testade det! PT Angie dekorerade dom så de blev grymt snygga också.

 

 

När degen var jäst och skulle bakas ut skötte PT Angie det med bravur. Vi gjorde kanelbullarna riktigt feta och jag frågade om vi inte skulle lägga lite färre per plåt men det skulle vi inte för så mycket större skulle de inte bli trodde PT Angie. När hon skulle pensla på ägg på bullarna insåg jag att vi förmodligen inte hade någon pensel för det ändamålet. Frågade Sambon om han visste om vi hade någon sån och han sprang upp på övervåningen till min förvåning. Om det nu skulle finnas någon bakpensel eller va man kallar det och den skulle finnas där undrar jag hur han överhuvudtaget skulle kunna hitta den då det knappt går att gå där uppe för alla grejer. Jag har ännu inte riktigt tagit tag i att sortera å slänga en del av pappas grejer. Det är en hel del saker som behöver kastas men jag har inte hjärta till det. Hur som helst, Sambon kom ner med en borste för tapetklister, behöver jag säga något om det? Vi löste det genom att ta en plastsmörkniv och kleta på äggen. Pärlsocker hälldes på i mängder och hamnade lite här och var i köket. Behöver nog ta en svängom med dammsugaren snarast. Första plåten sattes in i ugnen och vi satte timern på 6min vilket var 2min för lite men dessa bullar skulle ju bli perfekta så det gällde ju att inte bränna dom. Så där satt vi framför ugnen och tittade på medans bullarna bara blev större och större. Men efter 6min var de fortfarande likbleka så vi ökade på tiden till 8min. Efter 8min var de fortfarande likbleka. För att undgå att behöva fråga Sambon igen så drog jag iväg ett sms till Sparris som är kanelbullesexpert. Hon tipsade om att pensla med ägg vilket vi hade gjort och undrade om de varit inne tillräckligt och frågade även om temperaturen i ugnen. Hon hade inga mer tips och ge, det som kändes lite tryggt var att Sparris hade bakat lite bullar som hon skänkt inför helgens dressageträningar så skulle vi misslyckas så fanns ju dom!  När bullarna varit inne i ugnen i strax över 10min började de se riktigt fina ut. Nästa omgång delade vi upp på två platar för att de skulle få utrymme att växa i ugnen. När bullarna var klara drog vi iväg till Lerk och lämande av en del utav kakorna och sen åkte vi och matade mina hästar som fick mat lite senare än normalt.

 

 

 

Sen när vi kom hem så fortsatte vi och gjorde mortosmuffins. Sambon hade gått och lagt sig då han skulle upp tidigt idag och åka iväg till fjällena, jag vet inte riktigt exakt vart han är men han ska åka vasaloppet öppetspår med några av sina kompisar. Då vi under kvällen la ut bilder på fejjan på våra mästerverk och PT Angie passade Lappen på att fjäska för att jag skulle skicka med Sambon lite kakor som jag gjorde sist. Smicker funkar ju alltid som jag brukar säga och vi gjorde en liten burk med chokladmuffins och kanelbullar åt Vasaloppsherrarna. Formarna till morotsmuffisarna var lite klena så de flöt ut en del men med lite glasyr snyggar man till dom. PT Angie är väldigt duktig med att pynta bakverk så hon fixade att de såg riktigt proffsiga ut. Sen när klockan var runt 02 åkte PT Angie hem och jag gick och la mig.

 

 

Idag har ju Dressyrtränarn varit här. Mr Bark harvade banan åt oss damer och sen fikade vi. Jag tog en chokladmuffins och helt ärligt så tror jag att det var nog det bästa jag och PT Angie gjort på länge, de smakade helt gudomligt om man får lov att skryta över oss. Sen fick jag ju fika med Roggan efter att han harvat när träningarna var klara. Middag glömde jag helt idag, men tror att energiintaget är fullkomligt ändå. Nu är det dax att gå och lägga mig. Imorgon blir det träning med Mini vilket ska bli skoj!

 

Jag vill tacka PT Angie för all hjälp med bakningen, nu har vi tagit över kafeterian! Och jag vill även tacka Miss Gymkhana för att hon lånade ut sin älskling till oss, alltså bakmaskinen ;)

 

 

Vi hörs mina vänner!

 

Sista natten för den här perioden är gjort och nu är jag ledig tills måndag. Dagen började med att jag gick upp och åt en toast som jag gjorde i våffeljärnet, det blir väldigt mycket godare när man gör det i våffeljärnet tycker jag, lite knaprigare om man säger så. Sen pratade jag i lite i telefon och åkte sedan till stallet och mockade, fortsatte och pratade i mobilen och tog in hästarna och spolade av benen. Prinsessan skulle ju komma och slå  på Norpan en sko så bäst att hon var ren. Sist när Prinsessan var och skodde så missade hon att höra av sig vilket hon skulle göra innan hon kom så jag visste när hon skulle anlända så jag var inte i stallet när hon kom. Då lärde hon sig att hör man inte av sig om tid så är hästarna smutsiga när man ska sko. Ibland får man helt enkelt gå den hårda vägen.

 

Sedan var det bara att bege sig till Lerk och bygga upp banan för pay and jumpen. Mötte Prinsessan på vägen och växlade några ord. Väl på Lerk hade PT Angie harvat banan så den var i topptrim inför kvällen. Vi byggde upp en bana och sen var det bara att vänta in kvällens deltagare. När alla hade hoppat klart så köttade vi in hindrena, jag Semlan, Sparris och Jocke.

 

Sedan satt jag och PT Angie kvar och fikade lite efter att hon hade matat hästarna och slutat för dagen. Inte för att jag förstod vad som hände men vi åt både negerbollar och snask.. Inte direkt likt oss. Men PT Angie har stukat foten så vi har klivit av tåget och väntar på perrongen kan man säga. Vi smidde lite planer och sen hörde Sambon av sig och var hungrig. Jag åkte till stallet och pratade med Mrs Ooops och matade hästarna och fick helt plöstligt en hel del sms från PT Angie. Hennes bil hade gått i strejk och vägrade starta. Jag fick meddela Sambon att han fick åka och hämta maten medans jag åkte tillbaks till Lerk för att hjälpa PT Angie. Jag hade ju såklart startkablar i min bil, det mesta finns faktiskt i min bil. Dock så har jag ju städat den i år inför besiktingen så den kanske inte är fullt utrustad just nu.

 

Väl på parkeringen så öppnade vi motorhuvarna och PT Angie kopplade vant på startkablarna på respektives bils batteri. Jag startade min bil och hon försökte starta sin som bara spotta å fräste åt oss. Vi tänkte att den bara var lite svårflörtad så vi gav den lite tid men det var förgäves. Dock så lät min bil lite sådär när den gick.

 

Jag ringde Sambon som tyckte att jag kunde springa bakom och putta igång hennes bil. Jag påpekade även att min bil lät lite sådär vilket Sambon informerade mig om att den faktiskt gjort ett tag. Jag brukar ju bara höja radion när den låter så han kan ha en poäng i att det inte är något nytt.  Inte så lätt med tanke på att hästtransporten var påkopplad och Terminator stod i åket. Sambon skulle bara äta så skulle vi ringa honom om vi inte kom igång. PT Angie ringde Grävling som kom till undsättning. Han var inte jätteimpad får jag lov att säga men han kunde det där med att starta igång bilar. Vi hade innan hans ankomst kopplat av släpet och lastat ut Terminator och jag hade knuffat bilden så gott jag kunde medans PT Angie styrde och försökte starta, det gick inget vidare. Men Grävling hade med sig en bogseringslina som han kopplade på och sa åt PT Angie att hoppa in i bilen och så körde han och vips så hade bilen startat. Grävling hade tidigare under dagen missat OS pga att frugan hade sett på grammisgalan och nu fått åka och hjälpa PT Angie sent på kvällen som pricken över i:et.

 

 

Nä, nu tror jag att jag ska skutta in i duschen och sedan gå och lägga mig. Mini ska tränas imorgon och Norpan ska väl bara gå i hagen med uppgift att inte dra av sig någon sko.

 

Vi hörs mina vänner!

Nu kör vi på för fullt jag och PT Angie, igår var det den tredje gången vi besökte fuxernahallen och Korpen. PT Angie hämtade upp mig som vanligt, hon hörde av sig när hon närmade sig mig, inte för att hon behövde då jag hörde hennes bil när hon närmade sig wäxthuset. Får säga att vi bara blir bättre och bättre, snart kan vi alla steg samtidigt som vi flaxar med armarna i takt. Efter träningen åkte vi och beställde varsinn sallad på Roma, vi orkade helt enkelt inte komponera en egen på Boströms. Men medans vi väntade tog vi ändå svängen förbi Boströms då jag skulle köpa skinka och rostbiff till Ers Fluffighet som tidigare under dagen visat stort missnöje med att det inte fanns något utav de alternativen hemma i kylskåpet. Vi stötte på Sparris som var ute i god tid och handlade fredagstacosen. Jag och PT Angie spatserade runt på Boströms och spanade in lite olika typer av godsaker vilket Sparris påpekade att det var inget vi skulle ha. Vilket vi såklart heller inte skulle, vi bara tittade. Sparris råkade även försäga sig att Prinsessan var ute och red, jag som trodde att hon varje torsdag kl 19.00 gick loss hemma med dammsugarn. Nu visade det sig att hon bara roar sig. Hur som helst, jag och PT Angie bestämde oss för att dricka äpplejuice till våra sallader vilket Sparris påpekade att det var minst lika mycket socker i den som i en hallonsoda. Man kan inte lyssna på allt så vi tog den ändå. Efter att vi tagit skinka och rostbiff till Ers Fluffighet gick vi och ställde oss i kön och såg hur Sparris helt ogenerad gick och rotade i chipshyllan, vi ser det mesta! Sen åkte vi till Roma och hämtade våra båtsallader och sen åkte vi hem till mig och åt.

 

Egentligen är det lite märkligt att PT Angie åt en båtsallad för igår morse när jag skickade en bild på min frukost som bestod utav en räkmacka från Älvkanten fick jag en föreläsning om att bröd ligger kvar i tarmarna och möglar. Jag ska nog inte ens säga vad hon sa när jag skickade en bild på semlan jag blev bjuden på igår.... PT Angie står fast vid att om man äter en massa bröd så lagrar kroppen en massa mögligt bröd i tarmarna och om man då gör en tarmrensning så kan man gå ner minst 5kg på ett mycket snabbt sätt. Jag väntar nog till någon dag innan min födelsdag innan jag bestämmer mig om denna metod...

 

Idag tömkörde jag hästarna, det är bra motion för både mig och dom. De är helt olika att tömköra, Mini får man smacka sig hes på och Norpan får man proa på. Nu ska team bläs igång igen. Den värsta fienden just nu är regnet och leran, dessa två ting gör mig deprimerad.

 

Idag är det ju alla hjärtans dag. Vi har jobbat eftermiddag och före dess tillbringade jag förmiddagen i stallet och Sambon var hemma. Nu har jag varit och matat hästarna som Miss Gymkhana var snäll och tog in förut. Sambon är och tränar och jag tänkte vara lite romantisk och köpa en hjärtanchokladask till mannen i mitt liv. Dessvärre var de slut på Boströms, lite otippat när man transkar in vid 22.30 tiden. Så jag fick ta en annan lämplig ask. Grattis står det på den. Det är tanken som räknas. Har ett svagt minne om att det var något liknande förra året? Boströms får helt enkelt bunkra upp med lite mer kärlek!

 

Efter en liten svacka så har jag återigen hoppat på tåget mot det hälsosammare livet!  Var ju sjuk och då hände inte så mycket och jag var tvungen att ändra kost då PT Angie inte ansåg att man kunde dricka 2liter godmorgonjucie om dagen och svälja ner x antal ipren. Så jag övergick till att äta en jävla massa glass helt enkelt för att bli frisk. Pratade inte riktigt om den dieten med PT Angie men känner att hon är säkert mer nöjd med glass än Ipren för det var hon inte förtjust i alls.

 

Lekvall skicenter har klappat igen för säsongen, de försökte in i det sista att hålla öppet, blåbärssoppan var laddad och spåren preppade men plusgraderna och regnet blev en förstor motståndare. Typiskt att man var sjuk då den stora skidåkningen skulle inträffa och fick ställa in.Vet inte om Mrs Oops fortfarande har planer på att vi ska åka Vasaloppet? När jag pratade med henne förut åt hon polly till kvällsmat så man kan ju alltid hoppas..

 

Idag var vi återigen på Korpen. Det var nog tre veckor sen jag och PT Angie var där sist. Idag tog jag inga tajta brallor som åkte ner över halva röven utan ett par vanliga hederliga joggingbrallor. PT Angie brötade in med sin bil framför mitt hus i sista minut och jag hoppade in och vi åkte bort till fuxernahallen. PT Angie hade på sig något som liknade pyajamasbrallor vilket jag kommenterade och då påpekade hon att hon liksom jag hade överdragsbrallor vilket hon inte hade haft sist. Jag fick ju svara att det här var träningsbrallorna för dagen och sen pratade vi inte så mycket om våra outfits. Dagen till ära hade jag med mig en egen vattenflaska. Vi hann tyvärr inte dricka PT Angies magiska dryck som ska öka förbränning och flertalet mer effekter som jag har glömt av då vi var sent ute.

 

Sen var det bara att röra på fläsket i en timmes tid.  Jag inser att fördelen med tajta träningsbrallor är att fläsket är mer inpackat och inte lika rörligt som med mindre tajta kläder. Hm, nu gäller det att göra avvägningar, antingen riskera att visa halva röva i vissa moment eller att det dallrar. Får fundera på tills torsdagens träning. Vi trodde ju att Grevinnan skulle varit med idag men hon vart väldigt upptagen, Prinsessan städar varje måndag kl 18.00 och även på torsdagar kl 19.00 så för hennes del verkar det vara kört också men jag tror att snart är Sparris på gång. Den Smala Dressyrryttaren får numera byta namn till Dressyrmorsan, det innebär inte att hon gått och blivit fet utan hon är la lika smal som tidigare är uppriktigt sagt ledsen att det är så långt att åka för annars hade hon varit med. Hur som helst, efter träningen åkte vi till Boströms och plockade ihop varsin sallad för mat måste man ha i sig inom 30min efter avslutat pass har PT Angie lärt mig. Till detta drack vi äpplejucie. Efter det åkte PT Angie hem och jag pratade med Mrs Ooops i telefonen och åkte och matade hästarna.

 

 

Igår lämnade jag kommungränsen. Lite obehagligt men man får ju göra det ibland. Var på hopptävling i Trollhättan och coachade Bästaste som såklart nollade båda klasserna. Det är underbart att vistas på hopptävlingar för alla frågar " vad gör du här?"... "Kul och se dig här" är också en hälsningsfras är ett tips he hehe.  Bästaste bjöd på fika, hon körde sin fastedag så medans jag åt kanelbulle och drack fanta satt hon med sin loka jordgubb med glassmak och intalade sig själv att det var sååååå gott. Något som gjorde mig lite upprörd var faktiskt att Bästaste slängde skräp i burkinsamlingen istället för skräptunnan. Hon som ska vara en sån miljömedveten hälsomänniska liksom, men skenet bedrar mina vänner. Jag tänker fortsätta tvätta mina kläder med sköljmedel med gott samvete här efter. Sen när hon hade hoppat sista klassen och hästen var inpackad och klar i transporten skulle vi äta. Eller nej, jag skulle äta. Bästaste bjöd på en middag som bestod utav mos och köttbullar vilket smakade utsökt. Den åt jag medans hon festade till det med en cola light. Efter det kikade vi lite på några ekipage och sen åkte vi hem.

 

 

Det här var lite från mig! Måste visa livstecken annars klagar fansen!

 

Vi hörs!