cissimarberg

Som vanligt så börjar mina dagar med att jag går upp, äter frukost och åker till stallet. Matar hästarna och Patrik och sedan släpper jag ut dem, mockar och fixar allt som ska fixas. Sedan åkte jag hem. Innan jag åkte till jobbet hann jag köpa julblommor på BlomMalin och även tillsammans med halva Lilla Edet handla lite på Boströms. Träffade Målarn på Boströms och frågade honom innan han ställde sig i kön om han hade allt han skulle handla och det enda som fattades var två påsar chips. Vet inte om Sparris höll med om det? Hur som helst, jag gillar ju att stå i kö och det visade ju sig att Målarn tog den snabba kön men det brukar ju vara som så att om man av någon anledning byter kö så brukar man alltid hamna efter någon som strular till det och det tar längre tid. Men det var ju inga problem att stå i kö, det gick ju snabbt om man jämför med att sitta i väntrummet på Näl.

 

Appråpå Näl. Jag ringde till jourcentralen idag och fick ta del av min journal. Hade personalen som jobbade på röntgen igår sagt att jag kunde höra av mig till jourcentralen dagen efter och få svaren hade det sparat mig tid och irritation. Men jag har lärt mig något, man sitter inte i ett väntrum i två timmar utan att upprepande gånger fråga hur ens ärende går. Vi satt och väntade och sa inte ett knyst för att man tänker att personalen inom vården har så hög belastning och man inte ska störa i onödan. Tyvärr kommer jag i framtiden bli mer besvärlig för uppenbarligen så glöms man av om man sitter tyst och snällt och väntar. Tråkigt men sant. Jag förstår ju att det inte är de som arbetar på avdelningen som bestämmer hur gången ska gå men jag kan ändå inte låta bli att undra över varför man blir skickad till akuten för att få tala med en läkare när man kunde gått hem, väntat till nästa dag och då ringt stället som skrev remissen. Varför ska jag som inte har ett akut ärende uppta en plats för någon som behöver den mer än jag för att få prata med en läkare i 2min när inga fel finns och när jag kan ringa dagen efter? Helkorkat. Hur som helst, ringde jourcentralen där damen i telefonen läste upp vad som stod i min journal. Kotkompression L1 och missbildad kota, inget nytt alltså och inga nya skador. Toppen, så jag fortsätter att knapra i mig smärtstillande och den 5/1-16 åker jag till Rygg och Ledkliniken för en ny behandling. Så snart är jag som en ny människa igen skulle jag tro. Försäkringsfixarn pratade om privat vårdförsäkring igår, frågade om man fick som hästarna reservationer och det kunde man tydligen få för gamla skador, tur att jag varit kärnfrisk i hela mitt liv då sa ja och knappt besökt sjukvården under mitt liv. Kontentan av detta så tror jag att BrageKent har haft rätt om Näl hela tiden. Jag borde åkt till Sahlgrenska ;)

 

Sedan bar det av till jobbet. Hade fixat en paradisask dagen till ära, Tessan hade tagit med sig en alladin och en påse skumtomtar så vi hade snask kan man säga. Får nog säga att trots att man kom med fjäsk bet inte det på Tessan utan hon kallade mig för Grinschen efter att vi hade jobbat knappt en timme. Förstod inte alls utan sa bara att Grinschen måste äta och så gick jag och åt min middag. Ekobruden var återigen snäll och öppnade dörren för hästarna så de kom in tidigare, känns inte så kul att de ska gå ute tills man jobbat klart när man jobbar eftermiddag och hagarna är plaskeblöta.

 

För ett tag trodde jag att det var julafton när jag gick in på facebook, var och varannan hälsade god jul och gott nytt år. Jag trodde att sånt gjorde man på julafton. Nu kommer någon säga att folk har inte tid att hänga på fejjan på julafton men skit ner er. Jag vet att folk hänger där ändå. Det ska uppdateras allt myspys ungarna gör, all mat man ska äta och alla julklappar man fått osv. Jag ska nog också ta och uppdatera.

 

Jag vill tacka alla för krya på dig hälsningarna jag fått och så vidare. Tack ni är för gulliga!

 

För er som undrar hur det gick med NC träningen av Patrik. Till er kan jag säga, man kan inte träna en katt, hälsar Patrik. Katten tränar dig. Trodde att Patrik kanske var mer träningsbar än Junior men icke. Patrik är trots allt väldigt duktig på att göra sitt trick, sälen, det gör han när han vill förstås. Sen undrar jag vem som kommer på produkten kattsnask? Och varför går man på att köpa det? Patrik bara tittade på sin snaskbit jag kom med och fattade ingenting. Han har tom vägrat att äta den. Han heldissade mitt försök att få en lekfull och tränad katt. Han tror att han är kung och förmodligen är han det. Sambon börjar oroa sig för att kattluckan vi köpte kan var något för liten för Patrik vintertid men jag tror nog att Patrik kan knö sig in i den om han bara vill.

 

Nu får det vara bra med gnäll för i kväll.

 

Ha det så bra mina vänner och kom i håg att julafton firar vi för att Jesus föddes och inte för att vi ska få massa dyra julklappar. Eller hur.

 

 

 

 

BitterCissi är tillbaks för ett tag. Det gäller ju att ha något att skriva om och det har jag ju egentligen haft men inte bara gjort det. Men nu är jag tillbaks ett tag, lite bittrare än vanligt.

 

Låt oss gå tillbaks i tiden, till den 23e november tror jag bestämt. Jag var ute och red Norpan i skogen, barbacka som vanligt och pratade med Ekobruden. Hade självklart handsfree, något annat vore oansvarigt. Helt plötsligt blev Norpan livrädd och gjorde en av hennes berömda b-ponnyvändningar som dessutom har gått ner i arv till avkomman. Såklart ramlade jag av och slog i röven men inget värre än så. Fångade in henne och gick de 150m som var kvar innan vi var i stallet. Livet forsatte och ett litet tag senare pratar jag återigen med Ekobruden i telefon, självklart handsfree inkopplad. Det är lite kallt, tro det eller ej men minusgrader och det var lite halt. Medans jag pratade så skuttade jag upp i gödselcontainern och packade om skiten så att mer skulle få plats. När jag sedan ska gå ner på den snorhala rampen så slinter jag och gör en rejäl vurpa och ramlar pladask på rampen. Gjorde ju såklart ont som satan men inget mer än att så blir det när man ramlar. Det där halkskyddet jag funderade på för 6 år sen hade ju suttit fint just den dagen.

 

Inget mer än att livet går vidare, lite mer smärta är ju inte hela världen. Ibland kan lite ny smärta vara rätt käckt då man känner av den gamla lite mindre. För smärtfri blir inte den här kroppen utan vita tabletter. Livet gick ju vidare men inte till det bättre utan smärtan blev mer påtaglig och till slut så kunde jag knappt sova utan att vakna av att jag hade så jäkla ont. I torsdags natt fick jag mig ett bryt. När man inte kan ligga still utan att det gör satans ont utan man måste upp och vandra flertalet gånger kan vem som helst få sig ett bryt kan jag lova. Efter ett psykbryts omogetfacebooks statusuppdaterande fick jag tips om Rygg och Led kliniken i Trollhättan. Fick även lite tips om att uppsöka läkarvård. Då vårdcentral inte är min melodi tänkte jag att då smärtan nästan går över efter att jag rört på mig så drar jag till Rygg och Led istället. Ringde och fick en tid samma dag, damen i telefonen tyckte dock att träffa en läkare och röntga ryggen vore kanske på sin plats men bokade in mig. Väldigt smidigt om jag får lov att säga det själv. Åkte upp och träffae en trevlig ung man som tyckte att jag borde nog faktiskt åka till en läkare och kolla den där ryggen men han skulle se om han kunde hjälpa mig lite. Det var ingen skön behandling kan jag säga men det hjälpte att få bort den värsta smärtan och jag kände mig bra mycket rörligare än innan, skulle jag inte bli väldigt mycket bättre ville han att jag skulle uppsöka läkare. Efter besöket där så åkte jag till Överby för att skaffa mig en ny mobil då min gamla vapendragare hade åkt i backen då jag försökte ta den när den ringde tidigt på morgonen, men då jag hade så ont så fick jag inte tag i den utan tappade den rätt i golvet så skärmen sprack. Min dag blev inte bättre då kan jag lova. Hur som helst väl på Etage hos Telenor så visade det sig att jag kunde få en ny och dessutom sänka månadskostnaden så något var ju bra med att den gamla gick sönder.

 

Därefter hämta ett gäng sadlar som skulle provas på Dusty, ingen passade. Härligt med lite extra arbete när livet suger. Mina egna hästar har fått semester. Bollen har fått semester från sin semester kan man säga. Natten till fredagen var ganska ok, så här fick jag upp hoppet att det kanske bara var lite muskulärt eller något som blivit fixat typ. Men åå så fel jag hade. Lördagsnatten var ju inte den bästa. Ringde sjukvårdsupplysningen på söndag morgon och fick en tid på Källstorps jourcentral. Åkte upp och träffade dr Chrille som var en mycket förstående och vettig läkare som skrev ut smärtstillande och gav mig en remiss för röntgen hos Näl. Vem klagar på sjukvården tänkte jag i mitt stilla sinne och åkte och hämtade ut mina piller.

 

Igår åkte jag inte till röngten utan ringde och frågade om jag kunde åka upp idag. Inga problem du är välkommen, stänger runt 16 tiden pratade den förrvirrade damen jag ringde. Helt ärligt ska man kanske ta sig en funderare över vem man sätter i telefonen för information till ett sjukhus. Kan ju säga att det inte var helt lätt och fråga om det spelade någon roll vilken dag man kom.. Men det blev ju bra till slut och det är väl huvudsaken.

 

Efter jobbet idag åkte vi direkt och gav hästarna mat, självklart regnade det. Patrik var helt utsvullten och det tragiska var att jag glömde köpa ny kittenmat till honom igår så han fick helt enkelt ingen middag. Den lilla julgrisen var upprörd och det hela hjälpte inte att Sambon gick och bar på honom och tyckte synd om honom medans jag slafsade ut i hagen och fodrade hästar. Därefter hem och bytte t-shirt och sen upp till Näl. Vi var där runt 15 tiden och det gick rätt snabbt att komma in på röntgen. Det här går som en dans tänkte jag när sköterskorna bad mig att sätta mig i ett närmare väntrum så de kunde nå mig snabbt.Jag gick och hämtade Sambon som satt kvar i det första väntrummet. Sedan satt vi där. Surfade på våra mobiler, läste tidingar och vi tom pratade med varandra tror jag. När det hade gått nästan 2h frågade jag till slut en sköterska om jag verkligen måste sitta och vänta för det har jag inte tid med längre, den snälla sköterskan skulle se om hon kunde hjälpa mig och fick mitt personnummer och gick iväg. Strax därefter kom hon som hade varit med på röntgen och undrade varför jag fortfarande var kvar. Ja du bra fråga. Hon satte sig vid en dator och började knappa. Den första sköterskan ja frågade kom och sa att läkaren hade visst kollat på mina plåtar och hänvisade mig till akuten för att prata med en läkare. Det var bara att traska över. Väl där inne var det folktomt och läkaren stod och väntade på mig. Nu ljög jag. Väntrummet var rätt fullt vill jag säga och det fanns en fiffig liten tavla som talade om hur många patienter som var på tur och det var ju inte en precis. Väl framme i luckan frågade jag damen om inte de kunde skicka mina svar men å nej det kan man verkligen inte göra. Talade om att jag har inte tid att vänta mer då jag väntat i 2h redan. Inte mycket att göra, det är 7st före dig så det lär ju ta sin stund sa hon. Frågade hur jag skulle kunna ta del av mina röntgensvar och hon hänvisade till den första läkaren jag varit hos, det vill säga Dr Chrille på Källstorps jourcentral.  Vid det här laget kokade jag, tackade för mig och så drog vi. Nu återstår det att se hur jag ska ta del av mina röntgenbilder, fortsättning följer så att säga.

 

Sedan åkte vi till Granngården och handlade. En kattlucka till Patrik så han kan gå in i sadelkammaren om det blir vinter för att värma sig eller alternativt hålla mössen borta. Sedan mat till honom, han har ätit friskis för länge nu tycker jag och det är dax för lite riktigt fin mat, så en royal canin säck till honom. Sen köpte jag även lite kattsnask till honom, har tänkt att börja träna NC med honom, natural catmanship helt enkelt. Jag ser potiential i den unge mannen, bara han är tillräckligt hungrig så kan man nog få honom till att göra det mesta om han inte slår en först. Vi får helt enkelt se. Sen skulle ju hästarna ha mat också. 1800 spänn fattigare åkte vi hem. Tiggarn som stod i dörren hjälpte Sambon mot hans vilja att lasta i säckarna i bilen, jag gav honom 10 spänn det var allt jag hade i kontanter. Han blev glad tror jag, han sa ivarje fall tack. Sedan blev det en sväng förbi Gyllene Måsen.

 

När vi kom hem var klockan mycket. Tre hästar ute i pissregnet och en hungrig Patrik. Det kan få vem som helst att stressa ihjäl sig. Åkte bort till stallet, hällde upp en skål mat till Patrik. Annars hade han gått och tjatat tills jag gett honom så lika bra att börja där. Hästarna var upprörda där ute och jag muttrade att om de kunde ta och skita i ett och samma hörn och inte överallt hade det tagit halva tiden och mocka. Men de tre små grisarna tror ju att de bor på något slags hotell så de skiter la i det. När boxarna var mockade och jag skulle hämta hö upptäckte jag att den gode Patrik satt och lekte med en mus i höet. Helt jävla seriöst, om han nu är så jävla bra på att fånga möss kunde han väl under sina timmar utav dödssvält skaffat sig en liten jävla rått och smaskat i sig? Tydligen duger de bara till att leka med efter man fått sin mat. När stallet var klart släppte jag in hästarna. Spolade inte ens av benen, kände att de hade inte stått en minut till ute i regnet så de får helt enkelt överleva. Sedan åkte jag hem, ringde min vän sjuksköterskan och beklagade mig över mitt besök på näl och fick rådet att ringa källstorp, vilket jag lär göra.

 

Nä, dags att runda av. Snart bär det av till stallet igen och ge kvällsmaten. Två dagar kvar till den högtid jag älskar mest, Julen.

 

Vi hörs!