cissimarberg

Sist jag övernattade på Lerk var någon gång i högstadiet tror jag. Det var på den tiden som kafeterian var nere i garaget och ingen hade mobiltelefon, facebook fanns inte och internet var segare än segt. Det var på den tiden man ringde hem till folk och tog risken att få prata med killens föräldrar. För det gjorde vi ofta när vi sov över på Lerk, ringde Lödösegrabbarna från kontorets telefon. Den skulle ju enbart användas i nödfall var överrenskommelsen men vad tror man när det är brudar i 14-16 års åldern som sover? He he he, Lerks nummer fanns nedklottrat på Tingbergsskolan som snygga brudar eller va det nu var. Så man kan väl säga som så att det var en och annan epatraktor som kom på besök helgkvällarna. Det var tider det, stereon gick på max med freestyle och i min fantasi rullar vi runt bland mjuka kuddar. Vi kunde nog varenda låt utantill och det krävs nog inte mycket för att återuppliva låtarna heller kan jag tro.

 

Trots att åren går tycker kidsen fortfarande att det är skoj att sova på klubben. Nu finns en mycket finare kafeteria, mobiltelefoner, facebook, instagram och allt vad det nu heter. Men något är sig likt från förr, ungarnas liggunderlag. Campingunderlägg som är tunna och man undrar hur dom och även vi kunde sova, men inte klagar de, de är nöjda att få krypa in i sin sovsäck och få sova över på klubben. Jag och PT Angie ordnade ju med övernattning för kidsen efter önskemål. Vi hade uppdaterat oss och tog med tältsängar. Får lov att säga att min tältsäng hade något tjockare madrass och jag kände till skillnad mot PT Angie inte någon fjäder från sängen. Hur som helst, det var sju kids som hade anmält sig till detta event med spökrunda och allt.

 

Vi började kvällen med en hästigaktivtet, voltige på stallet största häst, Gigolo. Ungar och häst skötte sig utmärkt och gjorde gjorden runt, satt i damsadel och flög för glatta livet efter mina instruktioner. Sedan när hästeriet var klart var det dags för pizzaätning och här har jag och PT Angie lärt oss något om barn. 1 De kan ha väldigt svårt att bestämma sig och tror sig inte gilla så mycket. 2. De är övertygande om att de kan äta mer än va de gör. Tre familjepizzor räckte och blev över mer än tillräckligt för 7 barn och 2 vuxna. 3. Snask kan de äta men tar även med eget även om det står att det ingår i priset. Förmodligen hade de inte räknat med en påse på 3kg eller nått och ville försäkra sig om att verkligen få något snask.

 

Jag tog på mig att åka och hämta pizzan och fixa snask och dricka. Tog svängen förbi mina hästar och tog in dom innan. Sen beställde jag och åkte till Boströms och plockade på mig snask och dricka. Alltså så brukar jag inte skämmas speciellt mycket för vad som hamnar i min korg men när man möter unga vältränade grabbar och kundkorgen är fylld utav cola och div söteblask och man står och plockar en påse full till toppen med snask har man faktiskt lust att säga när man hejjar att det här är faktiskt inte till mig. Men man inser att då kanske de verkligen tror att det är till mig, som en dålig bortförklaring typ. Jag träffade även Prinsessans man Grävarn på Boström och till honom sa jag nog faktiskt att vi hade övernattning med kidsen. Jag vet inte om han trodde på mig men det verkade så. Han lovade att slå på tappskor om någon utav hästarna tappar nu när Prinsessan skadat sig. Grävarn är för snäll den där.

 

Sen hämtade jag våra tre familjepizzor och ingen såg mig som tur var så jag slapp och förklara mig. När jag väl kom tillbaks till Lerk var ja efterlängtad och kidsen satte igång och slafsa i sig pizza. Kebabsås, pommes frites är härliga ingredienser när man har med 9-12 åringar att göra. Men de åt för glatta livet och gjorde sitt bästa med att försöka äta får jag lov att säga. Jag kan ha någon utav deltagarna som läsare  här i min blogg så jag vill inte skriva för mycket om kvällen. Det visade sig att vi hade en ung tenor med oss, låten " Åh Sven, låt mig bli din bäste vän" gick för fulla muggar under flertalet timmar. Om ni undrar hur den går så är det den meningen som upprepas ungefär 1500 gånger i timmen. Sen var det ju spökhistorier och jag drog av den med Bertil, Börje och Gustav. Man får ju tänka sig för när man berättar en spökhistoria får jag lov att säga, följdfrågor finns alltid. Sen gick vi ut på spökjakt och nog tror jag att vi hörde Bertil och Börje ropa efter oss? Sen när vi gick förbi garaget hördes det en gris grymta och några sprang in i kafeterian och några ungar skulle in i garaget. Sen hux flux visade det sig att Lillasyrran, Semlan, Lastbilchaffisen och två unga pojkar till var ute och spatserade i Göta. Semlan hade dessutom med sig en plastgris. Något vi lärde oss mer var att en nöffande gris inte är något man tar med på en övernattning men tack vare våra balansband så överlevde vi den nöffande grisen och tenorens låt om att sven skulle bli hans bäste vän. Spökhistorierna fortsatte och det var rosa händer och allt var det nu var. Sen somnade vi när klockan var runt 01.30 och vaknade före klockan var 8. Det kanske man inte hade gjort hemma men något vi mer lärde oss om barn är att de vaknar tidigt. Jag åkte bort och släppte ut hästarna och sen åt vi frukost och de undrade såklart när nästa gång skulle bli... Sen hämtades kidsen utav deras föräldrar. Även om man kanske var lite trött så var det en trevlig kväll och 7 kids är ganska lagom får jag lov att säga att ha på en övernattning.

 

Nu ska jag och PT Angie ut på en power walk. Vi hörs mina vänner!

När vi hade återträff med 80/81orna i januari månad slutade det med att jag hängde med ut på krogen i Trollhättan. Där träffade vi på Murarn och hans vän Snickarn, dessa unga karlar är singlar och som den godhjärtade människa jag är så sa jag åt dom att jag skulle ordna två snygga brudar åt dom, PT Angie och Bästaste. PT Angie är några år yngre och Bästaste några år äldre men va gör det liksom. Jag sa åt grabbarna att de kunde ju hänga med ner till Rom i maj och lära känna brudarna men Murarn tyckte att det var nog bäst att träffas innan och föreslog Tacokväll. Jag visade ju såklart bild på damerna när vi var ute den kvällen och så fotograferade jag grabbarna så att damerna kunde få en hint om vad det var för herrar som skulle dejtas.

 

Då man jobbar tre helger utav 5 så är det inte alltid lätt att få ihop det så tacokvällen blev inte av förrens i fredags. PT Angie hade någon helg innan träffat Murarn på Butlers så man kan säg att de redan kände varandra, men Snickarn och Bästaste hade ju bara sett varandra på bild innan. Jag hade tidigare i veckan börjat att sanera vårt hus. Då Sambon har brutit några revben så var han inte till en sån jättebra hjälp med städningen som han brukar vara. Han brukar nämligen vara mycket bättre än vad jag är på att städa. Så på fredagen gick jag upp tidigt efter att jag jobbat natt och insåg att 80% av saneringen utav huset var kvar, kände mig lite stressad över uppgiften då jag även har två stycken hästar som skulle tas hand om också. Vi började städa och sen åkte jag till stallet. Normalt när man kör det lilla tricket brukar huset vara städat och klart när man kommer hem men det visste jag att det kunde jag inte förvänta mig nu när Sambon är halvt invalid så jag fick skynda mig i stallet så gott jag kunde och inte dra ut på tiden. Sen tog jag vägen för systembolaget för att köpa lite dryck. I och med att det här var ett litet knyttacosdejt så skulle ju alla ta med något och det låg på herrarnas lott att ta med dryck. Men är man kräsnast i Lilla Edet, hm det kanske inte säger så mycket så vi säger väl västkusten så kan man inte begära att någon ska köpa något annat utöver öl eller vin så jag åkte ju och handlade det jag ville ha. Jag kände att det här kunde vara en dag som man slapp visa leg då jag kände mig något sliten, hade inte borstat håret på två veckor, fleecjacka med ensilage på och till det hade jag ett par mysbrallor av märket nike samt dåligt med sömn. Medans herrn före mig i kön berättade för kassörskan om hur underbart gott det vinet han precis betalt var och att det passade helt underbart till en bit kött passade jag på att ställa mina smirnoffsar med streckkoden så att kassörskan inte behövde vrida på flaskorna utan bara dra förbi dom. Ett litet trick jag lärde mig uppskatta när jag jobbade på Boströms i kassan för ca 12 år sen. Innan kassörskan som visade sig vara självaste butikschefen började dra mina flaskor bad hon om leg. Jag måste säga att trots att jag mer eller mindre alltid visar leg så blev jag förvånad.Men självklart så drog jag fram körkortet och visade upp det. Den andra kassörskan som stod bakom skrattade gött, hon är ju ett år äldre än mig och känner ju till mig. Men man ska tydligen ta det som en komplimang säger folk. Jag vet inte riktigt, antingen är det valet av dryck, det rosa mobilskalet eller den slappa stilen som gör att man är ett tveksamt fall forfarande vid snart 33års ålder.

 

Nog om detta, jag fortsatte hem och städade på, plockade undan det mesta som var löst och dammsög och moppade golvet. Ja jag får väl erkanna att jag inte flyttade på möblerna och dammsög och moppade utan det var mer en ytlig rengöring plus att jag torkade av möblerna så att ingen skulle behöva bli dammig i röva. Sambon åkte iväg då han inte skulle vara hemma under tillställningen och PT Angie kom. Jag hade tidigare skickat ett sms om att hon nog skulle få ta med lite spackel då jag kände mig gammal som jag efter besöket på bolaget ändrat uppfattning om och sa att hon slapp och ta med det. Ni kanske undrar varför hon skulle ta med sitt smik och varför jag inte skulle använda mitt egna. Det har sin förklaring i att mitt har ju mer eller mindre torkat igen. Eller åtminstånde mascaran. Jag hade precis kommit ur duschen när hon kom så jag klädde på mig och sen hjälpte hon mig att kamma mitt hår. Jag hade dagen till ära använt en halv flaska balsam för att underlätta kammnigen, man får ju på någotsätt se anständig ut när det kommer hem folk. PT Angie var inte speciellt imponerad utav min hårborste som saknar skaft. Mina borstar har ju varit såna där borstar som själva borsten lätt hoppar av skaftet till hälften så jag har helt enkelt ryckt bort själva borsten för att slippa irritationen över att den släpper. Jag slängde på mig lite smink och PT Angie lånade ut sin mascara till mig och sa åt mig att inte snåla. Hon fick näst intill ett frispel när jag pumpade borsten i behållaren för att få så mycket klet på borsten som möjligt, det var tydligen den metoden som gör att mascaran torkar föreläste hon. Efter jag använt den så skänkte hon den till mig, jag tror att hon såg det som välgörenhet. Sen borstade hon mitt hår, hon muttrade lite över hur trassligt det var och undrade hur det kunde bli så. Svaret att jag inte hade kammat mig på minst två veckor var hon inte så imponerad utav. Sen visade det sig att Bästaste var lite sen, så är det när man är tjänsteman och ska gå på möten och vad det nu kan innebära på sin arbetsplats. Jag och PT Angie åkte till Boströms och handlade ingredienserna till tacosen och åkte sen hem. Jag får säga att jag var faktiskt något tveksam till att herrarna skulle komma då jag fått ett meddelande utav Murarn om det var ikväll det var tacokväll eller om det var någon annan kväll. Jag svarade ju såklart ikväll och fick tillbaks fråga om hur törstiga vi var och om det räckte med en platta bärs å en box vin vilket jag nog tyckte att det gjorde. Vi hade ju trots allt några smirnoffar och tre flaskor baccardi razz och melon också.

 

När klockan närmade sig 19 kom Bästaste men inte herrarna. Men vi tänkte att de är säkert pålitliga så vi började med att fixa med maten och satte igång, PT Angie fixade ihop drinkar till oss. Några minuter över 19 anlände de pålitliga herrarna och alla hälsade på varandra utan jag som höll på och hackade kyckling och var kletig om nävarna. När jag och Sambon gör tacos får jag typ aldrig steka köttfärs eller kycklig. Han är lite orolig för att det inte ska bli ordentligt gjort för han vet att jag tex gillar att äta rå köttfärs. Men det gjorde jag inte i fredags för jag vet att det finns känsliga människor som ogillar att man äter rå köttfärs. Lite uppfostrad är man trots allt. PT Angie fixade varsin drink åt herrarna och det visade sig att Murarn skulle spela match dagen efter. Vi tipsade om att någon måste hålla bänken varm och att han kunde ta åt sig den uppgiften direkt, ett spår han själv verkade vara inne på. Medans vi lagade mat så hade Bästaste och PT Angie lite svårt att föra sig i köket, vi har ju dörrstoppar till våra köksskåp men de är bara inte monterade och de smällde å slammrade när de stängde om sig. Det var nästan så att jag blev aggresiv men som ni vet använder jag ju mitt balansband som håller mig balanserad så jag visade nog knappt min frustration. Jag gick igenom några enkla regler som gäller i vårt hus, öppna inga stängda dörrar och rör inga lösa föremål och pilla inte bakom några möbler/saker.  När maten var klar satte vi oss och åt. Får säg att jag blev nöjd, tacosen smakade precis som tacos ska,  kycklignen var kanske något bränd men med lite sås så var det ingen som märkte det tror jag. Eller det var i varje fall ingen som sa något. Då det var ett lättsamt sällskap så var inga problem att föra samtal. Som ni kanske minns så har inte Bästaste något balansband. Både jag och PT Angie vet att hon egentligen vill ha ett men att det tar emot hennes stolthet att köpa ett sånt. Det visade sig att Murarn kände till dom här banden lite då en han kände hade ett sånt när denne spelar fotboll så jag var ju tvungen att visa bandets krafter. Bästaste himlade något med ögonen och låtsades att det hela var bluff och båg men vi som har dom vi vet. Vi körde testet och dom blev ju ivarje fall imponerade över bandets krafter över balansen. Det är dom negativa jonerna som gör det. När alla var mätta och belåtna tänkte vi starta igång stereon men att koppla in spotyfi på den var lite svårt. Det är ju liksom inte jag som sköter den biten med de tekniska detaljerna i det här hushållet. Vi fick inte tag i Sambon så jag skickade ett sms till Sparris som är en av dom smartaste jag känner när det gäller sterosar och sånt. Men hon svarade inte, hon låg la och sov eller va nu en småbarnsmamma gör på fredagskvällar runt 23 tiden. Sambon fick vi tag i sen och han pratade om någon sladd eller va det va. Murarna började rota bakom apparaten vilket gjorde att han bröt mot regeln att inte röra bakom saker. Detta straffade sig rejält för stackarn då han fick fram ett par rejäla dammråttor. Jag tror att han då förstod allvaret i reglerna. Nåväl, vi sket i stereon och lät datorn jobba på högsta nivå. Jag vet inte hur vi kom in på det men det togs upp om mina sångtalanger och vi spelade upp från senaste ryttargalan. Snickarn som inte ens var en snickare utan visade sig vara betongare tyckte att det var bland det bästa han hört och erbjöd sig att sjunga en duett med mig på nästa ryttargala, det här kan bli hur bra som helst. Murarn tyckte att jag var modig som ställt mig inför 100pers och sjungt. Men som jag brukar säga, har man talang har man inget att oroa sig för.

 

PT Angie blandade drinkar för glatta livet under kvällen och använde sig utav det mesta som fanns i min kyl. Är det någon hon är bra på så är det blanda drinkar och av de flaskorna vi hade så fanns det till slut inget kvar. Nu var det ju inte så att vi bara satt i soffan, drack drinkar och lyssnade på låtar. Jag körde förvisso mina favoriter, Thorten Flinck och Ola Salo med dansa i neon, Carola och stormvind är ju såklart en låt man inte får missa att spela. Alla satt snällt och lyssnade och vi kollade även på you tube när Carola vann eurovision typ det året PT Angie föddes, det visade sig bara vara jag och Bästaste som visste att Carola faktiskt vann med Stormvind fast hon sjöng på svenska.. Sen fick ju såklart alla andra också välja vilka låtar de ville höra och det var ju Bob Hund och allt var det nu va som spelades, ibland hann man ju inte ens lyssna en tredjedelslåt innan det byttes men va gör det, då hinner man ju med desstu mer. Vi körde även några partytrixs. Tydligen är det kvinnligt att kunna stå på knä med händerna på ryggen och välta en snusdosa med näsan  och det klarar inga karlar, och tydligen inte jag heller. Jag tror att det är för att jag är för tjock helt enkelt. PT Angie och Bästaste klarade det ju såklart men ingen annan. Sen hade PT Angie ett litet trick som gick ut på att man skulle ha en pinne och göra vissa rörelser över, vi tog min raka golvmoppstång och PT Angie demonstrerade lätt hur man gjorde och sen fick de andra prova. Jag kände direkt att det inte var min grej och tog på mig att föreviga det hela. Betongarn och Murarn tog något längre tid på sig än damerna kan man säga. För att underlätta det hela så råkades min golvmoppstång böjas, men inte är ja ledsen för det. Nu ser den ju lite ergonomisk ut och det är ju inte fel. Sen kom vi ju in på Romresan. Bästaste kan ju inte följa med för hon ska på tre års test med sin häst så vi meddelande Betongarna att han får åka till Ängens Gård och hålla i häst istället. Bästaste ville ju att vi skulle byta helg men det går ju inte för det är ju just den helgen som vi fått lägenheten. Betongarn såg inte allt för missnöjd ut och körde dessutom nystricket berättade PT Angie igår, det missade jag helt faktiskt. Jag måste väl varit på toa eller nått för jag brukar inte missa sånt annars. Hur som helst, Murarn verkade inte hänga med riktigt i snacket, han va lite ofokuserad tror jag. Han kanske öppnade en bärs eller något vad vet jag. När klockan närmade sig 03 var det dax för herrarna att åka hem, det skulle ju trots allt spelas fotboll dagen efter och med den uppladdningen så borde vilken lagledare som helst vara nöjd med bänkvärmarn. Någon polare som inte tillhörde W släkten fast man kunde tro det skulle hämta. Herrarna tackade för sig, Murarn pös ut ur huset snabbare än någon kunde säga Rom och Betongarn gav oss alla damer varsin kram innan han gick. Jag och PT Angie noterade att Bästaste fick en mycket längre kram än vad vi fick. Vem vet vad som hade hänt om inte vi två stått där och glott.

 

PT Angie och Bästaste skulle sedan sova över, Bästaste hade ju redan bokat sin säng så PT Angie fick ta soffan. Tror vi gick och la oss någon gång vid fyra snåret. PT Angie tog några fina bilder på mig och Bästaste och har lag ut den finaste hon fick på insta och fejjan. Jag lägger ut den här jag med. Filmerna på de akrobatiska konsterna vågar jag inte lägga ut utan deltagarnas godkännande.

 

 

Bästaste vaknade först utav oss och innan hon åkte hem hade hon plockat undan och diskat de handmålade vinglasen och de blå ölglasen. Är man man kan man dock missta sig och tro att de är lila, fast de är blå. Sambon släppte ut mina hästar och när jag och PT Angie gick upp undrade jag om hon hade hört Sambon andas när han sov. Det hade hon inte men hon hade dock hört när jag skällt på honom för att han andats. Det är ju inte själva grejen att han andas som är problemet, det måste han ju, utan det är att han låter som en kaffekokare. Men det kanske är bättre än att han snarkar?

 

Sen var det bara att återigen fixa hästar innan det var dags för nästa aktivitet, övernattning på Lerk med kidsen. Men det tar jag i ett annat inlägg ;)

 

Ha det så bra mina vänner så ses vi i Rom ;)

I helgen som varit har jag jobbat förmiddagskift. Jag gillar inte att gå upp tidigt och man är ständigt trött när man jobbar förmiddag. Men man vet att efter tre dagar är det över. I fredags var det ensilagehämtning direkt efter jobbet och sen var det en tupplur på det. När skönhetssömnen var avklarad åkte jag till stallet och Sambon åkte till Lödöseborg för att spela hockey med sina kompiar från crossklubben. Då det spöregnade tog jag beslutet att inte rida. Hur skoj är det att rida när allt är blött och jävligt? Inte det minsta, jag är för gammal för det helt enkelt. Och jag tror dessutom att mina hästar inte uppskattar att gå ut i regnet heller så jag gjorde dom helt enkelt en tjänst som lät de stå inne och äta mat. Medans de stod å åt sin mat passade jag på att putsa lite på mina sadlar och städa någalunda i sadelkammaren, nu kommer man åtminstone innanför dörren. Sen var det kvällsmat för team fux. När kvällsmaten serverats åkte jag till Boströms för att handla frukost till lördagen. När jag gick ut ur affären mötte jag Sambons bror och brorson som hade varit med och spelat hockey. De berättade att Sambon hade blivit illa tacklad och förmodligen hade spelat sin sista hockeymatch. När jag kom hem så satt Sambon i köket något vit i ansiktet. Han trodde sig ha brutit några revben. Han berättade om hur själva tackligen hade gått till och det lät la lite sådär. Jag började faktiskt skratta då det inte är första gången han skadar sig under hockeyspel. Han var inte så sugen på att åka till något sjukhus utan tyckte att vi bara skulle avvakta en stund vilket vi gjorde. Va gjorde det att vi var uppe någon timme extra, det var ju bara jag som skulle upp tidigt och jobba. När vi väl gått och lagt oss insåg jag att det här skulle aldrig gå. Man kunde inte röra en fena utan att Sambon skrek i högan sky. Så det var bara att dra fram extra sängen i hallen och lägga sig i den. Sambon har ju inte snarkat på över en vecka sen han fick sitt balansband och det gjorde han egentligen inte den natten heller. Han andades högt som en kaffekokare vilket gjorde att jag vaknade flertalet gånger under natten, men fortfarande så snarkar han inte. Sen ringde äntligen klockan när den slog 5 och det var bara att försöka att ta sig upp och åka iväg till stallet innan jobbet.

 

Efter jobbet låg det på mig att ordna med middag. Jag ringde mina vänner på Roma och beställde en capricciosa som vi delade på. Självklart en familjepizza men vi orkade inte hela utan valde att spara resterna till ett bättre tillfälle. Jag hade innan vi åt uppfyllt PT Angies största önskan att få rida världscupshästen vilket hon skulle göra efter jag ätit och sedan fixat stallet. Men Norpan hade tappat en bakdojja såklart så det sket sig den här gången med för PT Angie. När jag hade ridit Mini, det blev en barbackatur i skogen åkte jag och mötte upp PT Angie på lerk och kollade på träningarna för Linda Heed. Självklart fikade vi också. Det var riktigt skoj att titta på träningarna och Linda var verkligen en duktig tränare. Raka hästar som bjuder jämnt i handen och var noga med yttertygel är ju något man känner igen från dressyrträningarna får jag säga, inget nytt där inte men nog så viktigt och det såg man tydligt. Sen när det var slut så var det dags att mata hästarna igen och sen åka hem. Sambon var hemma och han hade inte rört sig speciellt mycket. Han såg sig inte ha några större problem mer än att han inte kunde röra på sig så åka till något sjukhus var inte aktuellt igår heller. Men igår var han snäll och lät mig sova i sängen och tog själv soffan så att jag kunde sova med tanke på att jag skulle upp tidigt igen. Jag sov bra under natten och hoppade nästan med glädje ur sängen på morgonen, ok jag ljuger, jag dog nästan när klockan ringde. Släppte in Junior som varit ute under natten och Sambon rekommenderade mig att släppa ut ers fluffighet innan jag gick då han var lite orolig för att den lille rackarn skulle mjaua sig ut som han brukar göra och då fanns risken för Juniors liv. Jag oroade mig inte då jag inte kunde se en bild framför mig hur han ens skulle ha en chans att fånga Junior med tanke på hans invaliditet. Men Junior ville ut så problemet löste sig själv.

 

Under dagen så insåg Sambon att han behövde uppsöka läkare för att kolla så det inte var något fel på hans mjälte tex. Han hade gjort några sökningar på googel om skador på mjälten och tyckte att det kanske inte skadade att kolla upp det hela. Så när jag slutade jobbet fixade jag med mat igen. Det blev en T1 från Resturang Guldberget som smakade utsökt som vanligt, säg inte att jag inte är bra på att fixa med mat! Efter maten åkte jag till stallet och mockade och fixade hästarna. Red ut en sväng på Mini i skritt och trav och sen borstade jag av Norpan som hade skitat ner sig. Sen åkte jag hem och pratade lite i telefon och Sambon låg och sov. Han vaknade och ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade honom att åka till Uddevalla och han fick en tid. Jag skuttade in i duschen och sen åkte jag och lämnade Miss Gymkhanas bakmaskin som jag och PT Angie lånat i veckan när vi bakat bullar. Sedan tog jag vägen förbi Boströms och köpte mjölk och lite färdkost i form utav snask och dricka. Jag har la varit med förut och vet att det kan krävas lite snask medans man väntar i fall man blir kvar. Sen åkte jag hem och hämtade Sambon. Innan vi svängt ut på göteborgsvägen frågade jag Sambon om han hade med sin patientbricka men den hade han glömt så jag var tvungen att åka hem igen. Jag kunde inte hitta brickan och det kunde inte Sambon göra heller så det var bara att åka vidare. Sambon har lite svårt att låta mig köra bilen så han hade ju såklart innan sagt att han kunde köra. Det förstod jag ju såklart att han inte kunde så jag körde iväg. Enligt Sambon så tar det enbart en halvtimme till Uddevalla Sjukhus. Vilket jag nog inte kan hålla med om riktigt. Det tar allt några minuter längre. Sambon menar på att det är backamovägen som är avgörande hur lång tid det tar och att jag tappar mina minuter där. Bara där vill jag påpeka att där märker man hur mycket mer noggran jag är med bilen än han. Risken för vilt borde vara rätt stor där och då är det bättre att hålla en lägre hastighet.

 

När vi kommit till husvagnscentret i backamo frågade jag Sambon vilken väg vi skulle ta till sjukhuset och jag fick svar att jag skulle börja med att ta höger, no shit sherlock liksom det hade jag väl förstått men det jag ville veta var därefter. Sen skulle det gnällas om att jag skulle växla upp från 5an till 6an, hur ska jag ha koll på att det finns en extra växel på bilen som jag knappt får köra? Sambon påpekade att man kan se på instrumentpanelen när man ska växla upp eller ner. Jag blir ibland så trött, jag har la inte tid å sitta och kolla på panelen när det är mörkt ute och man har en tid att passa, jag tänker säkerhetsmedvetet och håller koll på omgivningen. När vi kört förbi Ljungskile kom låten i wanna know what love is eller va den heter och jag började sjunga med till Sambons stora glädje. Han älskar när jag sjunger det vet jag. Få har den stämman som jag besitter. Hur som helst, vi kom fram i god tid och traskade in på akuten och Sambon anmälde sig och betalade. Vi behövde inte vänta speciellt länge innan han blev inropad och vi fick gå in i ett rum och vänta på läkaren. Läkaren kom och man fick lite Doktor Bombay känsla av honom. En trevlig prick med nära till skratt som klämde på Sambon så han skrek, konstaterade att det nog inte var några problem med mjälten men att förmodligen så var några revben skadade och det tar la en månad eller något att läka. Skrev ut lite piller och skickade hem oss. Så vi åkte hem med några piller i en påse och mer att hämta ut på apoteket imorgon. Hästarna skulle få sin kvällmat innan vi kunde åka hem bara. Hur det gick med snasket? Det fick jag allt lov att äta i bilen om jag inte åt choklad för där är sölrisken för stor. Som om jag skulle söla? Det har jag svårt att tro.

 

Så nu sitter vi här i soffan och det är snart dags att gå och lägga oss. Dagen har varit lång.

 

Vi hörs snart igen mina vänner!

Nu tror jag att Sambon börjar oroa sig för att jag och mina vänner kommer regera på vasaloppet. Eller rättare sagt stafettvasan. Han lämnade en liten tidning om Vasaloppet på bordet idag som han tyckte att jag och PT Angie kunde läsa lite i medans vi bakade. Sen skulle hans hårdträning börja inför Vasan 2015 redan idag och han har planerat in en tripp till någon slags skidshopp någonstanns långt härifrån. Han hade lite funderingar på att ta med mina ( eller ja, syrrans) skidor för stenslipning då de va lite repiga eller va det va han upptäckte när han gjorde rent dom förut. När jag har pratat med honom och frågat vad jag får om jag är snabbare än honom har han bara skrattat lite lätt och sagt att det mer eller mindre är omöjligt så det verkar som jag skulle kunna få vad som helst om jag bräcker honom. PT Angie hade fått nys om att man kunde få stålar om man kom först till stationerna och tyckte att vi skulle satsa järnet, jag påtalade för henne att vi med största sannolikhet inte kommer få starta i första startgruppen och mer eller mindre är chanslösa om vi nu skulle ställa upp i självaste vasan.

 

Idag har ja ju sovit bort halva dagen pga nattjobb. Prinsessan skodde på Mini hans baksko och sen hjälpte jag Sektledarn att fixa lite med Melvin af Kalvhagen så det blev ingen ridning idag. Imorgon står det tömkörning utav båda hästarna på schemat. Målet mot att starta msvb har startat, självaste Patrik Kittel har ju skickat en hälsning via Bästaste att jag ska skärpa till mig och starta i år, bäst att lyda ett proffs helt enkelt. Jag och PT Angie håller på och tar över kafeterian nu på klubben och bakade ett gäng underbara chokladmuffins under kvällen. Vi hade ju kvar lite ljus bakchoklad sen sist och vi köpte ju en spritsare men båda dessa artiklar hade försvunnit så vi fick åka och köpa på Boströms. Chokladen hade visst Sambon satt i sig och spritsaren var inte rengjord så den hade han slängt.. PT Angie trodde inte sina öron när jag berättade detta men för mig är detta vardag... Choklad är till för att ätas inte förvaras är Sambons motto tror jag.

 

När vi var klara och muffinsarna lämnade och hästarna matade kom jag hem och Sambon satt och kollade lite på Vasaloppet och sa att han ville visa mig en sak. Han ville visa mig lite delar utav vasaloppet bland annat den första 3km långa backen och allt folk som åker vasaloppet, såklart för att avskräcka mig men det blev jag inte då PT Angie såklart kör första sträckan. Så det klippet ska jag visa henne imorgon tänkte jag. Vi ska snart sätta igång rullskidesäsongsträningen, PT Angie har knäskydd vilket kan vara en bra utrustning att ha på sig. Vi delar allt nämligen, allt från knäskydd till pjäxor ;)

 

Nä nu är det natten och dax att gå och lägga sig!

 

Vi hörs mina vänner!

 

Mer chokladmuffins åt folket!

 Mitt nya balanserade liv har börjat känner jag. Tänk vilken effekt det där rosa Power Balance har. Här ska jag berätta för er mina vänner. Detta band gjorde att jag inte kokade över igår. Bandet gjorde att jag tog bort en del störande objekt i mitt liv, det finns väl några kvar som ligger i den mörkare delen utav gråzonen om man säger så. Jag vet inte om jag har berättat för er om den vita, grå och svarta vännerskalan. På den vita skalan finns de fina och bra vännerna, de man helt enkelt inte vill vara utan. Dom där som man kan skratta och gråta ihop med och som ställer upp lika mycket tillbaks. Sen har vi den grå skalan, där ligger de som är mittemellan den vita och svarta. Man klarar sig utan dom men dom kan va kul att ha i livet ibland men tar sig aldrig riktigt upp till den vita skalan. Man pratar och skojar med dom men berättar inte allt. Sen har vi den svarta skalan, där hamnar dom man inte pratar med eller vill ha i ens liv. Egentligen vet jag inte om man ens hejar på dom men det kanske man gör för att hålla god min, jag ska fråga min kära kollega om vad hon säger för det var hon som lärde mig den här skalan för många år sen. Ni kanske inte riktigt förstår vad jag pratar om men för att förenkla det hela lite så har jag rensat på min fb och även gjort den privat nu. Alla jag tagit bort kanske inte egentligen platsar på den svarta listan men dom stör mig på ett eller annat sätt. Det finns en del tveksamma kvar som får vara med ett tag till, vill ni inte vara med så ta bort er tack.

 

Hur som helst nu ska jag gå vidare med att berätta om effekten från power balancebandet. Jag hade fått PT Angie till att komma och hjälpa mig rida Mr Världscupshästen. Ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till. Hon hade lite saker att utträtta före hon kunde komma och jag åkte bort till stallet och mockade. Normalt brukar Norpan och Mini vara som piff och puff men jag såg bara Norpan rota runt inne i skogen. Tänkte inte mer på det och gjorde klart stallet och Norpan kom bort till grinden. Tyckte att det var lite konstigt att inte Mini hängt på men tänkte att han kanske inte sett att hon traskat bort helt enkelt. Spolade hennes ben och svans och släppte in henne och ropade på Mini. Hör honom galoppera i en redig fart och tog upp mobilen för att filma honom. Tycker dock att det tar lite väl lång tid för honom att komma inom synhåll då det låter som om han har en bra fart av att döma från ljudet han ger. Då ser jag honom komma längst bort i hagen och ser såklart att han är på andra sidan av staketet. Såklart springer han fram och tillbaks för att leta efter en öppning så han kommer in i hagen men hittar den inte. Jag inser ju att jag måste gå och hjälpa honom och ser att han springer in i den delen utav hagen som jag spärrat av. Får gå bort och öppna tråden så han kan galoppera bort till stallet i full fart. Han ställer sig och väntar vid grinden då han är in en annan del utav hagen och när jag öppnar den så klafsar han ut och jag blev nedstänkt med lera. Tack, mina ridbrallor var faktiskt ganska rena. Men det var ingen ide att ens hetsa upp sig utan bara ta på honom grimman och spola av hans ben och svans. Han stod ganska still faktiskt och han var bra anfådd och dysvett. Kunde inte se några blesyrer förutom att han hade dragit av sig en bakdojja. Sånt här kan i vanliga fall få mig att gå i taket men det gjorde det inte. Jag släppte lugnt och sansat in honom i boxen och hämtade redskap för att laga hag och klafsade ut i den blöta hagen. Såklart nästan längst bort var haget nedsprungit, förmodligen en älg. Jag lagade haget och det börjde duggregna och jag kom på mig att gå runt glad i hågen och sjunga på stormvind. Här blev jag nästan rädd för mig själv över att jag inte tappat humöret. När haget var lagat tog jag och borstade av Mini och bytte täcke och sen gjorde jag i ordning Norpan och gick bort till ridhuset och tömkörde en snorpigg Norp. Medans Bästaste står i sin monter och skrattar än idag på mässan går vi runt här otroligt balanserade, vänta bara snart har hon också ett band om hon inte redan har köpt ett. Sambon har inte snarkat på två dagar efter att han fick på sig sitt band.

 

I morse ungefär strax efter kl 04 kläckte Sambon att jag borde samla ihop några utav mina kompisar och åka stafettvasan. Vilket jag nappade på, efter jobbet la ja ut en liten blänkare på fejjan och nu tror ja att jag har fått ihop ett lag. PT Angie är såklart självskriven, Dressyrmorsan är på, Mrs Oops känns som veteranen i gänget med sina åkta 2,5km i år. Shoppingproffset anmälde sig men när hon förstod att det var på allvar så drog hon sig ur, Bästaste säger sig kunna vara reserv. Men såklart ställer Dalkullan upp! Det här kommer bli grymt och jag tror att Sambon och hans gäng är rädda för att åka på pisk utav oss damer. Jag har tänkt att låna syrrans skidor men går inte det verkar jag få låna min fasters skidor, hon skrev det på fejjan ivarje fall så man kan ju bara hoppas! Det här kommer bli helt grymt, vi ska åka på träningsläger och så hoppas jag att det blir en riktigt vinter så att vi kan träna ordentligt på att åka skidor. Lillis tänker dra igång en vadslagning över att jag inte kommer att åka. Han har fel, om det är någon som kommer att åka så är det jag! Tänkte starta upp en sida på fejjan där ni kan följa mitt lag, vi har inte något namn än men det ska vi la fixa!

 

Nu är det dax för lite mat innan jobbet kallar.

 

Vi hörs mina vänner