En helt vanlig torsdag
Dagen började med att jag steg ur sängen, åt frukost och åkte till stallet för att mata gullungarna. Inget ovanligt alls, detta sker varje dag. Jag började med att ta ut Mr Minimannen på en tur bort till Lerk för att rida lite i paddocken. Vi hoppade för Hopptränarn igår och jag är nöjd med gårdagens träning och jag tror att Hopptränarn också är nöjd med vår insats. Det blev ett litet lättare pass och han kändes helt ok får jag lov att säga. Sen när jag ridit hem honom släppte jag ut honom, mockade hans box, släppte in Norpan i hans box och åkte hem för jag hade nämligen min 1,5 års tandkontroll inbokad 10.40 på Lilla Edets folktandvård. Då jag hade ca 22 min på mig att duscha och ta mig fram på Edet tänkte jag att Sambon skulle köra mig och medans han väntade kunde han ju handla på boströms. Sambon som fortfarande låg kvar i sängen hade dock inga planer på att köra fram mig utan tyckte att jag kunde ju ta bilen och parkera bakom Sibylla. Då jag vis av erfarenhet vet att det förmodligen skulle bli mer besvär att få upp Sambon ur sängen på mindre än 7 minuter så gjorde jag som han sa. Jag hade ungefär 4minuter på mig tills det var min tid när jag kom fram till Sibyllas parkering och upptäckte att det var smockfullt! Det var bara att köra till parkeringen på torget och gå i ett raskt tempo till tandläkarn. Jag hade ungefär 1min till godo innan jag blev uppropad. Som vanligt fick jag dåligt samvete för att jag är usel på att använda tandtråd och jag sa att jag skulle givetvis köpa tandtråd på pinne som verkar käck och prova. Hur som helst, jag gillar att gå till tandläkaren fastän jag får dåligt samvete över tandtråden som jag varje gång lovar att börja använda. Tänderna såg bra ut och småhålen satt där dom skulle och hade inte blivit större ivarje fall vilket var toppen. Då jag uppenbarligen är en lågriskpatient så behöver jag inte komma tillbaks förrän hösten 2013. Jag gör ju regelbundna kontroller till skillnad mot Sambon som inte har sutttit i en tandläkarstol sen 1997. Jag var faktiskt omtänksam en gång för något år sen och bokade en tid till tandläkaren åt honom men otacksam som han kan vara så ringde han och avbokade den. Hans motivering till receptionisten var att han ville inte gå för att han hatar tandläkare. Efter det gav jag upp att få honom att gå till tandläkaren.
Efter tandläkarbesöket var det dags att åka och lasta Norpan och köra ut till Tjörn för en liten check. Det gick bra ute på Tjörn och vi åkte hem nöjda och glada. Då jag var vrålhungrig när vi åkte från Tjörn och Gyllene Måsen ligger nära till hands på vägen hem tyckte jag att vi skulle ta ett litet stopp där och ta en liten burgare. Sambon var inte av samma åsikt utan lovade att laga middag när vi kom hem. När vi kom till stallet gjorde vi i ordning stallet och åkte sen till Boströms och handlade lite matvaror. Det blev falukorv och makaroner till middag.
Efter middagen åkte vi till Trollhättan och att shoppa lite. Skulle snabbt svänga in på Granngården och köpa en flaska pälsglans. Tog en flaska av Miracle Groom och tänkte när jag ändå var inne på Granngården att jag kunde kolla efter schampo till Ers Nåd Fluffighet. När jag gick och kollade i hyllorna kom en av de anställda fram och frågade ifall jag ville ha lite hjälp, jag svarade att jag letade efter ett kattschampo och hon visade mig hyllan och började ställa frågor om min kitten. Jag sa att han är lite tovig så jag tänkte bada honom och sen när han torkat kamma honom. En av hennes frågor var om Junior var smutsig?! SMUTSIG?? Min kitten är då rakt inte smutsig! Han har lite tovor i pälsen svarade jag och då så såg ju damen att jag höll i Miracel Grom flaskan och rekommenderade mig att använda den på Ers Nåd Fluffighet. Inte nog med det hon rekommenderade flera olika borstar som jag redan har och sen sa hon att Ers Nåd Fluffighet förmodligen behövde b-vitaminer och gav mig en ask med b-vitaminer. Jag påpekade att ERs Fluffighet är lite kräsen men hon var helt övertygad att han skulle älska dessa smakrika tabletter så jag tog asken och gick och betalade.
Vi forsatte vår shoppingtur på Intersport. Sambon ville ha ett par löpartajts och jag spatserade runt i butiken och såg ett träningskit för bra pris. Ett par svarta adidas 3/4 löparbrallor och en rosa adidas tröja med limegröna ränder och utöver det såg jag en käck svart puma luvtröja med rosa detaljer som jag tyckte såg passande ut. Så när Sambon kom ut ur provrummet så gav jag honom min hög med kläder och han betalade hela kalaset. Sen gick vi in på Harald Nyborg och handlade ett cykelställ, en vattenslang och ett vattenkar. Efter det tröttnade vi på shopping och åkte hem.
När vi kom hem så tog direkt tag i Ers Nåds Fluffighets pälsvård till hans stora fasa. Jag kan lova att han inte var direkt imponerad av att bli sprayad av Miracle Groom, det snarare mer retade upp honom än gjorde nytta. Hur som helst, det var ingen ide att fortsätta med pälsvården när Ers Nåds Fluffighet legat och morrat mer eller mindre oavbrutet och dessutom gått på anfall några gånger. Vi lät den lille prinsen slippa och tänkte att han kanske ville ha en underbart smakrik b-vitaminpastill. Men precis som jag trodde så var han inte intresserad för fem öre.
Efter försöket till pälsvård så satt jag i soffan med mina nya fina träningskläder och kände mig väldigt sportig. Jag läste i en av de där hälsotidningarna som ibland finns på jobbet att man oftast blir motiverade av att ha nya träningskläder vilket jag kan instämma med. Jag kände mig väldigt laddad till att utföra någon slags träningsaktivitet men innan det tänkte jag att det var lika bra att äta lite Ben&Jerry glass och jordgubbar innan. Jag får faktiskt säga att jag tyckte att glassen och jordgubbarna smakade mycket bättre när jag hade mina nya fina träningskläder på mig. Sambon beslöt sig att ta en löptur och jag tänkte att jag skulle ta en promenad till stallet och ta in hästarna. Sambon undrade om jag verkligen skulle gå dit i mina nya brallor då det var lite kyligt. Han hade en poäng så jag bytte om till ett par gamla joggingbrallor och tog en annan tröja. Vips hade känslan av att vilja motionera försvunnit. Men jag tog på mig skorna och började gå, innan jag kom upp för backen till Brandstationen började det regna. Då ångrade jag mig att jag inte tagit min jacka på mig. Himlen var alldeles grå och det kändes som om det skulle kunna forsätta på bra och regna så jag vände och gick hem och tog bilen och åkte till stallet. Hade jag haft på mig mina nya träningskläder hade jag förmodligen haft motivationen till att promenera dit. Hästarna togs in och fick sin kvällsmat och jag åkte hem.
Det var nog allt från mig den här gången. På söndag ska jag och Mini till Närk och tävla dressyr, Lb1 blir det som står på schemat.
Ha det så bra!
Cissi
Efter tandläkarbesöket var det dags att åka och lasta Norpan och köra ut till Tjörn för en liten check. Det gick bra ute på Tjörn och vi åkte hem nöjda och glada. Då jag var vrålhungrig när vi åkte från Tjörn och Gyllene Måsen ligger nära till hands på vägen hem tyckte jag att vi skulle ta ett litet stopp där och ta en liten burgare. Sambon var inte av samma åsikt utan lovade att laga middag när vi kom hem. När vi kom till stallet gjorde vi i ordning stallet och åkte sen till Boströms och handlade lite matvaror. Det blev falukorv och makaroner till middag.
Efter middagen åkte vi till Trollhättan och att shoppa lite. Skulle snabbt svänga in på Granngården och köpa en flaska pälsglans. Tog en flaska av Miracle Groom och tänkte när jag ändå var inne på Granngården att jag kunde kolla efter schampo till Ers Nåd Fluffighet. När jag gick och kollade i hyllorna kom en av de anställda fram och frågade ifall jag ville ha lite hjälp, jag svarade att jag letade efter ett kattschampo och hon visade mig hyllan och började ställa frågor om min kitten. Jag sa att han är lite tovig så jag tänkte bada honom och sen när han torkat kamma honom. En av hennes frågor var om Junior var smutsig?! SMUTSIG?? Min kitten är då rakt inte smutsig! Han har lite tovor i pälsen svarade jag och då så såg ju damen att jag höll i Miracel Grom flaskan och rekommenderade mig att använda den på Ers Nåd Fluffighet. Inte nog med det hon rekommenderade flera olika borstar som jag redan har och sen sa hon att Ers Nåd Fluffighet förmodligen behövde b-vitaminer och gav mig en ask med b-vitaminer. Jag påpekade att ERs Fluffighet är lite kräsen men hon var helt övertygad att han skulle älska dessa smakrika tabletter så jag tog asken och gick och betalade.
Vi forsatte vår shoppingtur på Intersport. Sambon ville ha ett par löpartajts och jag spatserade runt i butiken och såg ett träningskit för bra pris. Ett par svarta adidas 3/4 löparbrallor och en rosa adidas tröja med limegröna ränder och utöver det såg jag en käck svart puma luvtröja med rosa detaljer som jag tyckte såg passande ut. Så när Sambon kom ut ur provrummet så gav jag honom min hög med kläder och han betalade hela kalaset. Sen gick vi in på Harald Nyborg och handlade ett cykelställ, en vattenslang och ett vattenkar. Efter det tröttnade vi på shopping och åkte hem.
När vi kom hem så tog direkt tag i Ers Nåds Fluffighets pälsvård till hans stora fasa. Jag kan lova att han inte var direkt imponerad av att bli sprayad av Miracle Groom, det snarare mer retade upp honom än gjorde nytta. Hur som helst, det var ingen ide att fortsätta med pälsvården när Ers Nåds Fluffighet legat och morrat mer eller mindre oavbrutet och dessutom gått på anfall några gånger. Vi lät den lille prinsen slippa och tänkte att han kanske ville ha en underbart smakrik b-vitaminpastill. Men precis som jag trodde så var han inte intresserad för fem öre.
Efter försöket till pälsvård så satt jag i soffan med mina nya fina träningskläder och kände mig väldigt sportig. Jag läste i en av de där hälsotidningarna som ibland finns på jobbet att man oftast blir motiverade av att ha nya träningskläder vilket jag kan instämma med. Jag kände mig väldigt laddad till att utföra någon slags träningsaktivitet men innan det tänkte jag att det var lika bra att äta lite Ben&Jerry glass och jordgubbar innan. Jag får faktiskt säga att jag tyckte att glassen och jordgubbarna smakade mycket bättre när jag hade mina nya fina träningskläder på mig. Sambon beslöt sig att ta en löptur och jag tänkte att jag skulle ta en promenad till stallet och ta in hästarna. Sambon undrade om jag verkligen skulle gå dit i mina nya brallor då det var lite kyligt. Han hade en poäng så jag bytte om till ett par gamla joggingbrallor och tog en annan tröja. Vips hade känslan av att vilja motionera försvunnit. Men jag tog på mig skorna och började gå, innan jag kom upp för backen till Brandstationen började det regna. Då ångrade jag mig att jag inte tagit min jacka på mig. Himlen var alldeles grå och det kändes som om det skulle kunna forsätta på bra och regna så jag vände och gick hem och tog bilen och åkte till stallet. Hade jag haft på mig mina nya träningskläder hade jag förmodligen haft motivationen till att promenera dit. Hästarna togs in och fick sin kvällsmat och jag åkte hem.
Det var nog allt från mig den här gången. På söndag ska jag och Mini till Närk och tävla dressyr, Lb1 blir det som står på schemat.
Ha det så bra!
Cissi
Världscupshästen gör tävlingsdebut!
Som rubriken lyder så har världscupshästen Mr Mini gjort debut på tävlingsbanan. Från början var det inte alls meningen att han skulle debutera nu utan hans käre mor skulle varit med men hon tar det lite lugnt nu och jag var lite tävlingssugen så jag tänkte att den unge mannen får allt göra lite skäl för sin höglivsmusli han får 3 gånger om dagen.
Det är mycket man ska tänka på när man ska tävla och speciellt dressyr. Något jag hade funderat på ett tag var ju vilket träns jag skulle ta till Mini. Jag har ju ett och annat träns och jag älskar dom alla men det kändes ändå som om att han på någotsätt faktiskt förtjänade att få sitt egna fina tävlingsträns. Att han skulle behöva vara tvungen att få låna sin mammas och Settans träns kändes faktiskt inte riktigt rätt mot honom. Så när jag åkte till Xtreme Horsemakover i onsdags för att köpa lite höglivsmusli så tog jag med mig presentkortet jag fick av Lerk när jag blev utsedd till årets medlem. Jag hade i min tanke ett riktigt snyggt brunt passier träns med fet lackad nosgrimma. Jag var dock inte så jätte förtjust i orginalpannbandet men jag vet ju att hitta ett pannband fint pannband där är det minsta problemet. Och mycket riktigt, Joanna tog fram ett pannband som jag omöjligt kunde motstå! Svängt med guld och brunaktiga (kommer inte ihåg vad färgen heter) swarovskisar som i ändarna är två radiga för att sen i böjen bli treradig. Jag vet inte varför men det är något väldigt speciellt med träns och speciellt med Xtremes träns. Jag blir numera lycklig bara jag tänker på mitt vackra träns och när jag ser det blir jag alldeles varm inombords, ja nästan religös får man säga!
När tränset är fixat så var nästa steg att välja schabrak, jag hade från början tänkt att ta mitt Lerk schabrak men då de andra som beställt schabrak inte fått sina än utan de kommer om en vecka kändes det fel att ta det. Så jag beslöt mig för att ta ett vitt eskadron schabrak med svart kant. Något som faktiskt stör mig lite är att man inte får ha vita lindor när man tävlar dressyr. De vita lindorna hade varit pricken över i´t. Nu har jag iof tur att Mini har tre vita strumpor men jag skulle ändå vilja ha honom lindad. Det hade verkligen sett elegant ut. Och helst med fluffboots till. Men det där kommer väl aldrig att få bli tillåtet tror jag.
Då man inte kan ha mer än träns, schbrak och sadel på sin häst är det dax att tänka på sig själv. Förra året köpte jag ju ett par vita ridbyxor på rean på Granngården. Dessa vita ridbyxor anser jag vara väldigt bekväma och jag hade dom senast på Summer Dressage Festival på Lerk i juli förra året. Och jag trodde att jag tvättat och vikt ihop dom och lagt dom i min låda för ridkläder. Men icke. Det kanske inte är så välstädad här hemma för stunden och det blev inte bättre efter att jag rotat runt efter mina ridbrallor. Som tur var hade jag ett par extra i sadelkammarn och som en liten bonus också var tvättade, ibland har man tur får jag lov att säga. Jag har ju köpt ny kavaj, jag har dock varken provat den eller betalt den men jag vill ha den och någon gång ska jag ordna med detta. Jag misstänker att den kan vara en aningens för liten men lagom till SDF på Lerk i sommar ska jag nog kunna klämma mig i den. Så jag kör tillsvidare med min gamla blåa kavaj.
En annan viktig detalj är håret. Jag har en sådär liten svart rosett med lite bling på och hårnät som hör till. Bästaste har en exakt likadan. Sist jag använde min lilla svarta rosett var även det på SDF.
Hur som helst, från början var det inte meningen att jag skulle vara med i något av lagen, men då jag är lagledare och även uppsatt som reserv fick jag rycka in när vi fick två sena återbud kvällen innan. Då jag hade en sen start behövde jag varken gå upp tidigt eller göra iordning Mini kvällen innan så tillbringades den på kalas hos mina kusiner. Hos mina kusiner bjuds det alltid på sån god mat att man alltid äter för mycket och om man tror att man kan dra in på efterrätten så tror man fel, min kusin bakar de godaste tårtorna jag vet och det är omöjligt att inte ta en gång till.
Så imorse fick jag bara kolla så att de sista justeringarna för lagen var klara. Team Fux åt sin frukost och tillbringade någon timme i hagen medans jag mockade och tog fram grejorna som skulle med. Jag var även bort till Lerk en sväng då jag hade tid över och pratade lite med Roggan. När klockan var runt 10 snåret så hämtade jag in dagens huvudperson him self. Något han inte är så jätte förtjust i är att tvätta fötterna. Han har väldigt svårt att stå still och jag får mer eller mindre få utbrott innan han förstår allvaret. Benen och svansen tvättades och schamponerades. Nu kanske det finns någon som undrar varför jag inte badar hela Mini, men jag har faktiskt inte hjärta att bada hela honom i iskallt vatten då det inte finns något varmvatten i mitt stall. Med lite hederlig ryktning som skulle göra Kapten Bengt rörd såg faktiskt Mini glänsande ut, okey okey jag hade lite pälsglans på honom men då det knappt fanns något kvar i flaskan, en liten missbedömning, jag borde köpt en ny i onsdags, så fick det mesta gå till svansen. Sen skulle den lilla raringen knoppas och det är nog sista gången jag knoppar honom utan att ha någon som håller honom. Han kan ju inte stå still så det tar dubbelt så lång tid att knoppa honom än vad det gör att knoppa Norpan.
När den lilla raringen var klar så tog jag in Norpan och så åkte jag hemåt för att hämta transport och Sambo. Sen åter till stallet och packa in saker och lasta på Mini. Mini står numera på högersidan för där kan han inte utöva sin hobby att sparka upp skötardörren. Han har ju sparkat bort låset till dörren men det finns ett nytt färdigt för att montera men tillsvidare så stänger man med eltråd och grimskaft. Jag tycker faktiskt att han står mycket bättre på högersidan så där kommer han få fortsätta att stå. När vi körde lugnt och sansat till Alingsås satt jag och följde Lerkarna via online reslutat och när vi var innan Kilanda swischade en bil förbi oss. Vi undrade vad det var för typ som körde förbi och jag misstänkte att det var Supporterklubben som körde om oss och mycket riktigt var det det.
När vi kom fram till själva tävlingsplatsen så hade vi ganska gott om tid på oss. Jag gick och anmälde mig och Sambon stannade kvar med en otålig Miniman. Minimannen har inte riktigt tålamod för att stå still i en transport och Sambon var måttligt road av att stå inne hos honom. Av någon anleding så hittade jag inte min svarta rosett som jag skulle ha i håret men Supporterungen hade som tur ett i deras bil som jag fick låna. Ridhusbarnet hjälpte mig att sätta upp håret, hon hade lite synpunkter på mitt hår och jag tror att hon kanske tyckte att jag borde ha haft lite hårnålar med mig. Jag vill inte vara otacksam men hårnätet var lite större än mitt och det kändes inte riktigt som om håret skulle hålla sig på plats. Så när jag skulle ta på mig kavajen så hittade jag min älskade rosett och Ridhusbarnet fick återigen hjälpa mig. Mitt under allt så gick min finaste och enda hårsnodd sönder så jag fick låna ett hårband ur Minis påse.
Jag hade planerat att absolut max rida fram inkl framskrittning i 30min. Mer trodde jag inte att jag skulle orka. Men Bästaste och Ridhusbarnet verkade stressade av att jag inte hade hoppat upp när det var 43 minuter innan min start. Mitt största problem var hur jag skulle ta mig upp på honom, Bästaste erbjöd sig att slänga upp mig men jag klarar inte riktigt om någon tar i min fotled och inte heller i knät. Medans vi divederade hur jag skulle ta mig upp på min häst kom farbrorn som tillhörde transporten brevid med värsta pallen som jag fick låna. Han kunde väl helt enkelt inte undgå att höra vårt samtal.
Väl uppe på min lille häst red jag till framridningen. Mini skötte sig faktiskt bra och alla våra fans stod vid staketet och kollade. Tonåringen fotade för glatta livet, det gäller ju att dokumentera såna här viktiga tillfällen i livet. Då jag insåg att jag hade hoppat upp för tidigt på honom och att han faktiskt skötte sig bra så fick jag ta många skrittpauser innan det var vår tur att äntra tävlingsbanan. Tonåringen hade lovat tidigare att sköta hejarklacken och att de skulle sjunga hejjarramsor när jag hade fått startsignal och med tanke på att fancluben var stor hade jag höga förväntningar på dom. Bästaste tog på sig uppgiften att ställa sig i den storta porten som stod öppen, detta för att hålla störande objekt borta från den delen av ridhuset. Jag funderar på att skaffa en såndär grön kavaj till henne som gubbarna på Scandinavium har. Inte för att det är något fel på Bästaste men för att få den där lilla extra känslan skulle jag helst vilja anlita en av de grönagubbarna från scandinavium när jag rider. Jag vet precis vilken gubbe jag skulle vilja anlita, en äldre med vitt hår som alltid ser så brysk ut, jag är lite rädd för honom och jag tror nog att han skulle vara den ultimata personen för detta uppdrag. Men hur som helst Bästaste skötte uppgiften med bravur får jag lov att säga. När vi kom in i ridhuset så blev Mini lite spänd så jag valde att skritta runt på fyrkantspåret. Jag tror att det fanns de i den välfyllda publiken som blev lite stressade av att jag skrittade så mycket. Och det var lite synd att "Havrepappa" himself inte var på plats för han hade blivit impad över publikantalet under min ritt. Jag tänkte börja med att imponrera på domaren så när jag kom framför henne så red jag så sakta jag kunde och hade honom lite lätt ställd mot domarbordet för att hon skulle se mitt fina träns ordentligt, men hon verkade mest upptagen att skriva på föregående ryttares protokoll så jag insåg att det var till ingen nytta och tog trav på honom. Jag fick startsignal och förväntningarna var höga på hejjarklacken, men inte ett ljud hördes. Jag red på och det kändes faktisk väldigt bra, han skötte sig väldigt bra får jag lov att säga. Men jag tycker nog att den unge mannen kan välja sina toalettbestyr lite bättre, i skritten precis innan man skulle börja trava så började han baja så när jag kom till bokstaven A och han inte tog skänkeln fick jag mer eller mindre göra en karatespark för att han skulle ta trav. Tror inte att domaren såg den signalen om trav då vi fick en 7a på det momentet, ibland är det bra med 60m bana. Första galoppfattningen tog han bra och han galopperade på glatt. Sen när vi skulle fatta högergalopp så tog han inte skänkeln utan sprang på i trav, i ett ögonblicks sekund så fick jag flaschbacks ifrån tre års testet då jag varv på varv red runt i flängtrav för att försöka få honom i galopp så jag sparka på och han tog som tur var galoppsignalen om något sent. Mot skänkel tror jag att det så fint heter. Det mer eller mindre sista momentet i programmet Lb2 är en halt vid C. Vid C sitter även domaren för er som inte är så insatta. Oftast bara någon meter ifrån också. När vi gjorde halten så hörde mig själv sitta och flåsa som om jag sprungit Edetrunt. Det var nog inte bara jag själv som hörde mig själv flåsa utan det gjorde nog domaren och skrivaren också. Och inte nog med att dom hörde mig, Bästaste som stod ungefär 16,5m ifrån mig hörde mig. 6sekunders paus där man flåsa som en gris och sen trav igen för att vända upp och tacka för sig. När jag ridit upp och hälsat på domarn så fick jag motta folkets jubel!
Efter ritten var jag väldigt nöjd med honom och jag och Tonåringen skulle rida bort och ta lite bilder på honom i bortre änden av gräsbanan. När hon tagit några bilder så var det dax att ställa in honom i transporten. Sambon hade hämtat protokollet och vi hade ridit ihop 60,3% vilket jag var väldigt nöjd med. Vi ville ju gärna kolla in Grevinnan när hon gjorde sin debut med Sponjoren och Sambon kände att Mini behövde få komma hem så han erbjöd sig att köra hem Mini. Jag tror inte att det handlade att Sambon var uttråkad och ville hem utan mer att han månar om Världscupshästen och tyckte synd om Norpan som stod ensam i stallet hemma. Men jag kan även ha fel. Men då Lag 2 var så strålande och hade ridit ihop en seger och Bästaste skickat hem sin häst så fick Mini ställa upp på prisutdelning. Bästaste fick stränga order om att Mini inte på något sätt får lov att klia sig med sitt träns på. Man vill ju inte på något sätt riskera att få en repa i lacken eller att någon swarovski sten skulle riskeras att ramla av vilket hon förstod. Prisutdelningen gick bra, Mini skötte sig men jag får faktiskt säga att ska han vara med på prisutdelningar i forstättningen så får de andra galoppera på lite fortare, han har faktiskt inte lärt sig att galoppera allt för samlat än.
Efter prisutdelningen tog vi lite kort, jag som lagledare var stolt som en tupp men fick lov att ta av mig min fina mössa, ja det är den mössan som jag har haft sen jag var 13 år. Ridhusbarnet har vid något tillfälle undrat om inte det är dax att skaffa en ny mössa men det tycker jag då rakt inte. Min mössa är jättefin.
Sen hände nästan det som inte fick hända. Vid ett ögonblick så verkade Bästaste ha glömt att Mini absolut inte får klia sig och det var på håret att han lyckades! Men jag reagerade blixtsnabbt och han hann aldrig att klia sig. Mini packades in i transporten och Sambon körde hem honom. Väl hemma hade Norpan tröttnat på sin box och tagit sig ur den och traskat in i Minis vars boxdörr som stod öppen. Jag vet att jag stängde hennes dörr och jag vet att jag kände så att den hade gått i lås ordentligt men jag vet inte riktigt hur hon tar sig ur den men det händer ibland att hon gör det.
Jag får väl på någotsätt försöka avrunda detta blogginlägg. Jag är nöjd med Minis insats idag och jag är väldigt stolt som lagledare över båda lagen, Lag 2 som gick och vann! och lag 1 där jag själv ingick i som kom på en 5e plats av 10st lag. Nästa omgång är den 29e april på Närk och där kommer vi ge järnet igen! Får ju också säga att många av våra ryttare tog indviduella placeringar också vilket va skoj! Lerkarna är att räkna med även på dressyrbanorna!
Nu är klockan mycket och jag har skrivit ett ganska långt inlägg känns det som. Jag får väl uppdatera lite oftare så inte inläggen blir så här långa så man orkar läsa.
Ha det så bra mina vänner!
Cissi
Det är mycket man ska tänka på när man ska tävla och speciellt dressyr. Något jag hade funderat på ett tag var ju vilket träns jag skulle ta till Mini. Jag har ju ett och annat träns och jag älskar dom alla men det kändes ändå som om att han på någotsätt faktiskt förtjänade att få sitt egna fina tävlingsträns. Att han skulle behöva vara tvungen att få låna sin mammas och Settans träns kändes faktiskt inte riktigt rätt mot honom. Så när jag åkte till Xtreme Horsemakover i onsdags för att köpa lite höglivsmusli så tog jag med mig presentkortet jag fick av Lerk när jag blev utsedd till årets medlem. Jag hade i min tanke ett riktigt snyggt brunt passier träns med fet lackad nosgrimma. Jag var dock inte så jätte förtjust i orginalpannbandet men jag vet ju att hitta ett pannband fint pannband där är det minsta problemet. Och mycket riktigt, Joanna tog fram ett pannband som jag omöjligt kunde motstå! Svängt med guld och brunaktiga (kommer inte ihåg vad färgen heter) swarovskisar som i ändarna är två radiga för att sen i böjen bli treradig. Jag vet inte varför men det är något väldigt speciellt med träns och speciellt med Xtremes träns. Jag blir numera lycklig bara jag tänker på mitt vackra träns och när jag ser det blir jag alldeles varm inombords, ja nästan religös får man säga!
När tränset är fixat så var nästa steg att välja schabrak, jag hade från början tänkt att ta mitt Lerk schabrak men då de andra som beställt schabrak inte fått sina än utan de kommer om en vecka kändes det fel att ta det. Så jag beslöt mig för att ta ett vitt eskadron schabrak med svart kant. Något som faktiskt stör mig lite är att man inte får ha vita lindor när man tävlar dressyr. De vita lindorna hade varit pricken över i´t. Nu har jag iof tur att Mini har tre vita strumpor men jag skulle ändå vilja ha honom lindad. Det hade verkligen sett elegant ut. Och helst med fluffboots till. Men det där kommer väl aldrig att få bli tillåtet tror jag.
Då man inte kan ha mer än träns, schbrak och sadel på sin häst är det dax att tänka på sig själv. Förra året köpte jag ju ett par vita ridbyxor på rean på Granngården. Dessa vita ridbyxor anser jag vara väldigt bekväma och jag hade dom senast på Summer Dressage Festival på Lerk i juli förra året. Och jag trodde att jag tvättat och vikt ihop dom och lagt dom i min låda för ridkläder. Men icke. Det kanske inte är så välstädad här hemma för stunden och det blev inte bättre efter att jag rotat runt efter mina ridbrallor. Som tur var hade jag ett par extra i sadelkammarn och som en liten bonus också var tvättade, ibland har man tur får jag lov att säga. Jag har ju köpt ny kavaj, jag har dock varken provat den eller betalt den men jag vill ha den och någon gång ska jag ordna med detta. Jag misstänker att den kan vara en aningens för liten men lagom till SDF på Lerk i sommar ska jag nog kunna klämma mig i den. Så jag kör tillsvidare med min gamla blåa kavaj.
En annan viktig detalj är håret. Jag har en sådär liten svart rosett med lite bling på och hårnät som hör till. Bästaste har en exakt likadan. Sist jag använde min lilla svarta rosett var även det på SDF.
Hur som helst, från början var det inte meningen att jag skulle vara med i något av lagen, men då jag är lagledare och även uppsatt som reserv fick jag rycka in när vi fick två sena återbud kvällen innan. Då jag hade en sen start behövde jag varken gå upp tidigt eller göra iordning Mini kvällen innan så tillbringades den på kalas hos mina kusiner. Hos mina kusiner bjuds det alltid på sån god mat att man alltid äter för mycket och om man tror att man kan dra in på efterrätten så tror man fel, min kusin bakar de godaste tårtorna jag vet och det är omöjligt att inte ta en gång till.
Så imorse fick jag bara kolla så att de sista justeringarna för lagen var klara. Team Fux åt sin frukost och tillbringade någon timme i hagen medans jag mockade och tog fram grejorna som skulle med. Jag var även bort till Lerk en sväng då jag hade tid över och pratade lite med Roggan. När klockan var runt 10 snåret så hämtade jag in dagens huvudperson him self. Något han inte är så jätte förtjust i är att tvätta fötterna. Han har väldigt svårt att stå still och jag får mer eller mindre få utbrott innan han förstår allvaret. Benen och svansen tvättades och schamponerades. Nu kanske det finns någon som undrar varför jag inte badar hela Mini, men jag har faktiskt inte hjärta att bada hela honom i iskallt vatten då det inte finns något varmvatten i mitt stall. Med lite hederlig ryktning som skulle göra Kapten Bengt rörd såg faktiskt Mini glänsande ut, okey okey jag hade lite pälsglans på honom men då det knappt fanns något kvar i flaskan, en liten missbedömning, jag borde köpt en ny i onsdags, så fick det mesta gå till svansen. Sen skulle den lilla raringen knoppas och det är nog sista gången jag knoppar honom utan att ha någon som håller honom. Han kan ju inte stå still så det tar dubbelt så lång tid att knoppa honom än vad det gör att knoppa Norpan.
När den lilla raringen var klar så tog jag in Norpan och så åkte jag hemåt för att hämta transport och Sambo. Sen åter till stallet och packa in saker och lasta på Mini. Mini står numera på högersidan för där kan han inte utöva sin hobby att sparka upp skötardörren. Han har ju sparkat bort låset till dörren men det finns ett nytt färdigt för att montera men tillsvidare så stänger man med eltråd och grimskaft. Jag tycker faktiskt att han står mycket bättre på högersidan så där kommer han få fortsätta att stå. När vi körde lugnt och sansat till Alingsås satt jag och följde Lerkarna via online reslutat och när vi var innan Kilanda swischade en bil förbi oss. Vi undrade vad det var för typ som körde förbi och jag misstänkte att det var Supporterklubben som körde om oss och mycket riktigt var det det.
När vi kom fram till själva tävlingsplatsen så hade vi ganska gott om tid på oss. Jag gick och anmälde mig och Sambon stannade kvar med en otålig Miniman. Minimannen har inte riktigt tålamod för att stå still i en transport och Sambon var måttligt road av att stå inne hos honom. Av någon anleding så hittade jag inte min svarta rosett som jag skulle ha i håret men Supporterungen hade som tur ett i deras bil som jag fick låna. Ridhusbarnet hjälpte mig att sätta upp håret, hon hade lite synpunkter på mitt hår och jag tror att hon kanske tyckte att jag borde ha haft lite hårnålar med mig. Jag vill inte vara otacksam men hårnätet var lite större än mitt och det kändes inte riktigt som om håret skulle hålla sig på plats. Så när jag skulle ta på mig kavajen så hittade jag min älskade rosett och Ridhusbarnet fick återigen hjälpa mig. Mitt under allt så gick min finaste och enda hårsnodd sönder så jag fick låna ett hårband ur Minis påse.
Jag hade planerat att absolut max rida fram inkl framskrittning i 30min. Mer trodde jag inte att jag skulle orka. Men Bästaste och Ridhusbarnet verkade stressade av att jag inte hade hoppat upp när det var 43 minuter innan min start. Mitt största problem var hur jag skulle ta mig upp på honom, Bästaste erbjöd sig att slänga upp mig men jag klarar inte riktigt om någon tar i min fotled och inte heller i knät. Medans vi divederade hur jag skulle ta mig upp på min häst kom farbrorn som tillhörde transporten brevid med värsta pallen som jag fick låna. Han kunde väl helt enkelt inte undgå att höra vårt samtal.
Väl uppe på min lille häst red jag till framridningen. Mini skötte sig faktiskt bra och alla våra fans stod vid staketet och kollade. Tonåringen fotade för glatta livet, det gäller ju att dokumentera såna här viktiga tillfällen i livet. Då jag insåg att jag hade hoppat upp för tidigt på honom och att han faktiskt skötte sig bra så fick jag ta många skrittpauser innan det var vår tur att äntra tävlingsbanan. Tonåringen hade lovat tidigare att sköta hejarklacken och att de skulle sjunga hejjarramsor när jag hade fått startsignal och med tanke på att fancluben var stor hade jag höga förväntningar på dom. Bästaste tog på sig uppgiften att ställa sig i den storta porten som stod öppen, detta för att hålla störande objekt borta från den delen av ridhuset. Jag funderar på att skaffa en såndär grön kavaj till henne som gubbarna på Scandinavium har. Inte för att det är något fel på Bästaste men för att få den där lilla extra känslan skulle jag helst vilja anlita en av de grönagubbarna från scandinavium när jag rider. Jag vet precis vilken gubbe jag skulle vilja anlita, en äldre med vitt hår som alltid ser så brysk ut, jag är lite rädd för honom och jag tror nog att han skulle vara den ultimata personen för detta uppdrag. Men hur som helst Bästaste skötte uppgiften med bravur får jag lov att säga. När vi kom in i ridhuset så blev Mini lite spänd så jag valde att skritta runt på fyrkantspåret. Jag tror att det fanns de i den välfyllda publiken som blev lite stressade av att jag skrittade så mycket. Och det var lite synd att "Havrepappa" himself inte var på plats för han hade blivit impad över publikantalet under min ritt. Jag tänkte börja med att imponrera på domaren så när jag kom framför henne så red jag så sakta jag kunde och hade honom lite lätt ställd mot domarbordet för att hon skulle se mitt fina träns ordentligt, men hon verkade mest upptagen att skriva på föregående ryttares protokoll så jag insåg att det var till ingen nytta och tog trav på honom. Jag fick startsignal och förväntningarna var höga på hejjarklacken, men inte ett ljud hördes. Jag red på och det kändes faktisk väldigt bra, han skötte sig väldigt bra får jag lov att säga. Men jag tycker nog att den unge mannen kan välja sina toalettbestyr lite bättre, i skritten precis innan man skulle börja trava så började han baja så när jag kom till bokstaven A och han inte tog skänkeln fick jag mer eller mindre göra en karatespark för att han skulle ta trav. Tror inte att domaren såg den signalen om trav då vi fick en 7a på det momentet, ibland är det bra med 60m bana. Första galoppfattningen tog han bra och han galopperade på glatt. Sen när vi skulle fatta högergalopp så tog han inte skänkeln utan sprang på i trav, i ett ögonblicks sekund så fick jag flaschbacks ifrån tre års testet då jag varv på varv red runt i flängtrav för att försöka få honom i galopp så jag sparka på och han tog som tur var galoppsignalen om något sent. Mot skänkel tror jag att det så fint heter. Det mer eller mindre sista momentet i programmet Lb2 är en halt vid C. Vid C sitter även domaren för er som inte är så insatta. Oftast bara någon meter ifrån också. När vi gjorde halten så hörde mig själv sitta och flåsa som om jag sprungit Edetrunt. Det var nog inte bara jag själv som hörde mig själv flåsa utan det gjorde nog domaren och skrivaren också. Och inte nog med att dom hörde mig, Bästaste som stod ungefär 16,5m ifrån mig hörde mig. 6sekunders paus där man flåsa som en gris och sen trav igen för att vända upp och tacka för sig. När jag ridit upp och hälsat på domarn så fick jag motta folkets jubel!
Efter ritten var jag väldigt nöjd med honom och jag och Tonåringen skulle rida bort och ta lite bilder på honom i bortre änden av gräsbanan. När hon tagit några bilder så var det dax att ställa in honom i transporten. Sambon hade hämtat protokollet och vi hade ridit ihop 60,3% vilket jag var väldigt nöjd med. Vi ville ju gärna kolla in Grevinnan när hon gjorde sin debut med Sponjoren och Sambon kände att Mini behövde få komma hem så han erbjöd sig att köra hem Mini. Jag tror inte att det handlade att Sambon var uttråkad och ville hem utan mer att han månar om Världscupshästen och tyckte synd om Norpan som stod ensam i stallet hemma. Men jag kan även ha fel. Men då Lag 2 var så strålande och hade ridit ihop en seger och Bästaste skickat hem sin häst så fick Mini ställa upp på prisutdelning. Bästaste fick stränga order om att Mini inte på något sätt får lov att klia sig med sitt träns på. Man vill ju inte på något sätt riskera att få en repa i lacken eller att någon swarovski sten skulle riskeras att ramla av vilket hon förstod. Prisutdelningen gick bra, Mini skötte sig men jag får faktiskt säga att ska han vara med på prisutdelningar i forstättningen så får de andra galoppera på lite fortare, han har faktiskt inte lärt sig att galoppera allt för samlat än.
Efter prisutdelningen tog vi lite kort, jag som lagledare var stolt som en tupp men fick lov att ta av mig min fina mössa, ja det är den mössan som jag har haft sen jag var 13 år. Ridhusbarnet har vid något tillfälle undrat om inte det är dax att skaffa en ny mössa men det tycker jag då rakt inte. Min mössa är jättefin.
Sen hände nästan det som inte fick hända. Vid ett ögonblick så verkade Bästaste ha glömt att Mini absolut inte får klia sig och det var på håret att han lyckades! Men jag reagerade blixtsnabbt och han hann aldrig att klia sig. Mini packades in i transporten och Sambon körde hem honom. Väl hemma hade Norpan tröttnat på sin box och tagit sig ur den och traskat in i Minis vars boxdörr som stod öppen. Jag vet att jag stängde hennes dörr och jag vet att jag kände så att den hade gått i lås ordentligt men jag vet inte riktigt hur hon tar sig ur den men det händer ibland att hon gör det.
Jag får väl på någotsätt försöka avrunda detta blogginlägg. Jag är nöjd med Minis insats idag och jag är väldigt stolt som lagledare över båda lagen, Lag 2 som gick och vann! och lag 1 där jag själv ingick i som kom på en 5e plats av 10st lag. Nästa omgång är den 29e april på Närk och där kommer vi ge järnet igen! Får ju också säga att många av våra ryttare tog indviduella placeringar också vilket va skoj! Lerkarna är att räkna med även på dressyrbanorna!
Nu är klockan mycket och jag har skrivit ett ganska långt inlägg känns det som. Jag får väl uppdatera lite oftare så inte inläggen blir så här långa så man orkar läsa.
Ha det så bra mina vänner!
Cissi
Ett steg närmare världscupen
Igår tog jag och Mini oss ett steg närmare världscupen! Vi vill såklart tacka alla som varit med och stöttat och hjälpt oss att komma dit vi är idag, mina dressyrtränare, utan er hade lydnaden inte varit så bra som den är, Hopptränarn, utan dig hade vi förmodligen inte hoppat ett endaste hinder, få tränare är så tålmodiga och uppmuntrande som du är, Sambon som varit med från dag 1 i Minimannens liv, tyvärr jobbade Sambon under tiden vi gjorde vår runda, Hovslagarn som ser till att Mini är fin på fötterna och Prinsessan som får slå på tappsko om han tappat sko när Hovslagarn är på sjön, alla mina fans som stod vid sidan av banan och hejjade glatt på oss.
Igår på långfredagen så genomförde jag och Mini vår första pay and jump, jag drog till och anmälde oss till en 50cm då det inte fanns något lägre. I samma klass red även min träningskompis som också siktar mot världscupen med sin häst. Självklart har hon en fux med bläs, vi måste ju matcha när vi drar ut på turne med våra hästar. Dagen började med att hästarna fick frukost och att jag sedan kl 9 åkte till Lerk för att hjälpa till med banbygget. Det var ett glatt gäng som byggde upp dagens bana och Roggan körde traktorn och harvade för glatta livet.
Sedan åkte jag tillbaks till stallet och gjorde i ordning och red iväg till Lerk. Det blev tyvärr inte fluffskydden eller fluffbootsen då det regnat under natten och det var rätt så blött på banan så jag fick ta plastskydden och de fd guldiga bootsen. Minimannen är en ung man som inte har så bråttom när man skrittar honom och det hade han inte igår heller, men jag kan inte påstå att han var allt för slö heller utan han var ganska bra. När vi väl kom fram till Lerk så stötte vi på Prinsessan och hennes mamma. Prinsessan skulle också starta en unghäst, sin fyråring, men hon hade verkligen slagit på stort och anmält sig till en 70cm runda, hon är modig hon. Framridningen gick rätt så bra, han var lite rädd när Roggan körde förbi med traktorn på banan men han skötte sig ändå väldigt bra får jag säga. Han stannade en gång på framridningen på oxern men i övrigt så kom jag nog inte rätt en enda gång när ja hoppade fram så jag tänkte att det fick räcka med ett par skutt. Bästaste undrade om det verkligen var så viktigt att komma 100% rätt på hinder som är av höjden 50cm. Hur som helst då jag inte hade kollat av startlistan så hade jag ingen koll på när det var min tur så jag red in på banan när första starten skulle gå. Det visade sig att jag var sist i klassen så jag red runt en stund på banan och visade hindrena för Mini.
När det väl var vår tur så var det bara att sätta galopp och börja hoppa. Mini kan ju vara lite jobbig med att han gärna vill stanna och kika på varje nytt hinder men nu hade jag ju haft gott om tid att rida runt och visa honom hindrena så han hoppade på som bare den. Dock tror jag att han kanske tycker att 50cm är lite lågt då han gärna vill hoppa mycket högre än vad det behövs, han är bra ambitiös den unge mannen. Styrde på vattenmattan utan problem och vi gjorde en felfri ritt. Då jag var så nöjd med vår prestation så tyckte jag att det räckte med den rundan. Skrittade hem Mini, gjorde iordning honom och släppte ut han och Norpan i hagen och gjorde tog på Zamba hennes saker och traskade bort till Lerk med henne.
Sportryttarn skulle ju hämta hem henne efter att hon varit hos mig i 2veckor och då passade hon på att ta några rundor med Jesse ( Minis lillebror som mer ser ut som storebror) och en runda med Zamba. Mini och Jesse kanske inte är så lika till utseendet men de är lika ambitiösa och hoppar oftast mer än vad som behövs. Innan det var Sportryttarns tur att hoppa så började det att snöa såklart. Jag red fram Zamba åt henne och i ridhuset var det ju rätt ok men ute kändes det sådär skoj att rida i snöblasket. Zamba skötte sig bra tycker jag och hon tyckte nog att det var rätt skoj att äntligen få hoppa igen. När sportryttarn var klar så lastades hästarna in och jag och Sportryttarn traskade bort till mitt stall för att hämta resten av grejorna som Zamba haft med sig.
När jag kört tillbaks Sportryttarn var det bara att återvända till stallet och mocka åt Team Bläs som verkligen visade sitt missnöje med att få vara ute i blasket. När boxarna var mockade var det bara att öppna dörren åt dom som sprang de mer eller mindre in i sina boxar. Mini har nu fått Settis box. Blir nog trevligt för honom att få en lite större box med fönster. Men när vi skulle kvällsfodra gick han ur boxen och ställde sig och ville in i sin gamla, men han vänjer sig nog snart.
Imorgon ska jag jobba lite övertid, vi har ju inte storhelgsdrift på våra maskiner men nu behövde en gå så då är det bara att jobba på. Blir även övertid på måndag. På måndag är det även Loppis på Lerk igen! Det håller på mellan 11-14 och jag är helt övertygad om att man kan göra det ena fyndet efter det andra där! Själv har jag ju lite svårt att skiljas från mina grejer utan samlar de gärna på hög i min sadelkammare så jag ska inte sälja något själv. Jag tänkte mest fika och prata med folk och ev fynda något. Us ska ha ponnyridning och poängpromenad så jag hoppas att det kommer lite folk nu när det är aktiviteter på klubben.
Glad Påsk alla mina vänner!
Igår på långfredagen så genomförde jag och Mini vår första pay and jump, jag drog till och anmälde oss till en 50cm då det inte fanns något lägre. I samma klass red även min träningskompis som också siktar mot världscupen med sin häst. Självklart har hon en fux med bläs, vi måste ju matcha när vi drar ut på turne med våra hästar. Dagen började med att hästarna fick frukost och att jag sedan kl 9 åkte till Lerk för att hjälpa till med banbygget. Det var ett glatt gäng som byggde upp dagens bana och Roggan körde traktorn och harvade för glatta livet.
Sedan åkte jag tillbaks till stallet och gjorde i ordning och red iväg till Lerk. Det blev tyvärr inte fluffskydden eller fluffbootsen då det regnat under natten och det var rätt så blött på banan så jag fick ta plastskydden och de fd guldiga bootsen. Minimannen är en ung man som inte har så bråttom när man skrittar honom och det hade han inte igår heller, men jag kan inte påstå att han var allt för slö heller utan han var ganska bra. När vi väl kom fram till Lerk så stötte vi på Prinsessan och hennes mamma. Prinsessan skulle också starta en unghäst, sin fyråring, men hon hade verkligen slagit på stort och anmält sig till en 70cm runda, hon är modig hon. Framridningen gick rätt så bra, han var lite rädd när Roggan körde förbi med traktorn på banan men han skötte sig ändå väldigt bra får jag säga. Han stannade en gång på framridningen på oxern men i övrigt så kom jag nog inte rätt en enda gång när ja hoppade fram så jag tänkte att det fick räcka med ett par skutt. Bästaste undrade om det verkligen var så viktigt att komma 100% rätt på hinder som är av höjden 50cm. Hur som helst då jag inte hade kollat av startlistan så hade jag ingen koll på när det var min tur så jag red in på banan när första starten skulle gå. Det visade sig att jag var sist i klassen så jag red runt en stund på banan och visade hindrena för Mini.
När det väl var vår tur så var det bara att sätta galopp och börja hoppa. Mini kan ju vara lite jobbig med att han gärna vill stanna och kika på varje nytt hinder men nu hade jag ju haft gott om tid att rida runt och visa honom hindrena så han hoppade på som bare den. Dock tror jag att han kanske tycker att 50cm är lite lågt då han gärna vill hoppa mycket högre än vad det behövs, han är bra ambitiös den unge mannen. Styrde på vattenmattan utan problem och vi gjorde en felfri ritt. Då jag var så nöjd med vår prestation så tyckte jag att det räckte med den rundan. Skrittade hem Mini, gjorde iordning honom och släppte ut han och Norpan i hagen och gjorde tog på Zamba hennes saker och traskade bort till Lerk med henne.
Sportryttarn skulle ju hämta hem henne efter att hon varit hos mig i 2veckor och då passade hon på att ta några rundor med Jesse ( Minis lillebror som mer ser ut som storebror) och en runda med Zamba. Mini och Jesse kanske inte är så lika till utseendet men de är lika ambitiösa och hoppar oftast mer än vad som behövs. Innan det var Sportryttarns tur att hoppa så började det att snöa såklart. Jag red fram Zamba åt henne och i ridhuset var det ju rätt ok men ute kändes det sådär skoj att rida i snöblasket. Zamba skötte sig bra tycker jag och hon tyckte nog att det var rätt skoj att äntligen få hoppa igen. När sportryttarn var klar så lastades hästarna in och jag och Sportryttarn traskade bort till mitt stall för att hämta resten av grejorna som Zamba haft med sig.
När jag kört tillbaks Sportryttarn var det bara att återvända till stallet och mocka åt Team Bläs som verkligen visade sitt missnöje med att få vara ute i blasket. När boxarna var mockade var det bara att öppna dörren åt dom som sprang de mer eller mindre in i sina boxar. Mini har nu fått Settis box. Blir nog trevligt för honom att få en lite större box med fönster. Men när vi skulle kvällsfodra gick han ur boxen och ställde sig och ville in i sin gamla, men han vänjer sig nog snart.
Imorgon ska jag jobba lite övertid, vi har ju inte storhelgsdrift på våra maskiner men nu behövde en gå så då är det bara att jobba på. Blir även övertid på måndag. På måndag är det även Loppis på Lerk igen! Det håller på mellan 11-14 och jag är helt övertygad om att man kan göra det ena fyndet efter det andra där! Själv har jag ju lite svårt att skiljas från mina grejer utan samlar de gärna på hög i min sadelkammare så jag ska inte sälja något själv. Jag tänkte mest fika och prata med folk och ev fynda något. Us ska ha ponnyridning och poängpromenad så jag hoppas att det kommer lite folk nu när det är aktiviteter på klubben.
Glad Påsk alla mina vänner!
"Att se ut som en idiot"
Att se ut som en idiot är ett ganska välanvänt uttryck här på Libergsgatan 12. Mest är det faktiskt Sambon som använder sig utav det uttrycket. Det händer att jag själv försöker att använda mig utav uttrycket men då Sambon anser att jag oftast kan med så fungerar det inte lika bra för mig.
Vad innebär det då att se ut som en idiot och vilka fördelar har det att se ut som en idiot? Att se ut som en idiot innebär att man har en outfit eller look som är på något sätt allt för pinsam att visa upp i offentliga miljöer som tex i Boströms eller på någon utav Lilla Edets resturanger. Det kan vara allt ifrån sketna arbetskläder till cykeloutfits. Smutsiga ridkläder räknas inte in i kategorin för det är tydligen en del av min vardagliga outfit, jag tror att det endast är en gång som Sambon sagt att jag inte behövde följa med in på Boströms, det var då han ansåg att jag fullkomligt stank då jag hade en vinterdunjacka som inte var tvättad på ett tag och hade en svag odör av stall och svett. Att se ut som en idiot kan även innebär att man inte kammat håret och inte har med någon slags keps/mössa för att dölja frisyren. Själv kan jag inte använda mig utav att ha en dålig hårdag då jag sällan kammar håret och bara kan sätta upp det i en tofs...
Fördelarna med att se ut som en idiot? Jo det är att man slipper följa med in på tex Boströms, slipper hämta maten ifrån någon av resturangerna. Man kan sitta i bilen och när den andre har gått in kan man skicka ett sms att man tex vill ha lite lösgodis, glass eller något annat av godsakerna man kan köpa på Boströms, då kan oftast inte den som handlar (läs, jag) motstå utan handlar den onyttiga beställda varan. Fördelen med att vara den som handlar är att man oftast slipper använda sitt kontokort för dagen. Nog för att vi har gemensam ekonomi men det känns alltid lite bättre när Sambon betalar på något sätt.
Idag gjorde jag något som jag egentligten ogillar lite grand, jag jobbade frivilligt över på ett förmiddagsskift. Jag är ingen morgonmänniska och de gånger jag gör så här så ångrar jag mig när klockan ringer 05.00. Men då jag inte hade mer än 5h u-tid kvar kändes det som att det ändå var värt att göra det. Något jag inte kan förstå när det gäller att jobba förmidag är att numera känns det ändå rätt ok så länge man är på jobbet, men så fort man kommer hem så känns det som om man faller i någonslags koma och det är fruktansvärt svårt att hålla sig vaken. Så efter maten så sov jag lite. Sambon och Kusinen skulle iväg och cykla så jag hade dessutom ingen bil, eller jo en bil står det här på gården men dock med körförbud och jag har ju fått böter tidigare när jag kört den med lite körförbud så numera låter jag den stå. Så jag fick gå till stallet. Tröttare än trött traskade jag bort till stallet, mockade och sen red jag Norpan en sväng. Sen kom Sambon och hämtade mig och han föreslog att vi skulle ta en T1 från Kinaresturangen men de hade stängt. Så då beställdes en kebabpizza från Bens. Jag har ju faktiskt legat hyfsat bra till nu när det gäller viktmålen, ridbyxorna är ju mina och nu siktar jag mot stövlarna. På något sätt så känns det som om Sambon har börjat motarbeta min viktnedgång då han gör en sån här sak som att beställa en kebabpizza till kvällsmat. Givetvis så behöver man inte äta men den som ärligt säger att den sätter sig och äter knäckebrö med leverpastej när dennes respektive äter kebabpizza vill jag påstå ljuger. Hur som helst, då Sambon tydligen såg ut som en idiot idag så fick jag i smutsiga ridkläder traska in med Sambons plånbok som sällskap in på Boströms, jag tror inte ens jag hann till fruktavdelningen innan det plinga till i mobilen om att herrn i bilen på parkeringen ville ha lössnask. Då jag fick fria händer att shoppa med hans kort så slog jag till och köpte en Ben&Jerry glass. Den där dyra glassen för 48kr som en ung dam härom veckan påpekade att hon inte förstod hur folk kunde köpa så dyrt. Sen var det även bara att traska in på Bens och hämta kebabpizzan.
Så nu sitter vi här i soffan mätta och belåtna och proppar i oss smågodis och dricker hallonsoda och cola zero. Jag kan faktiskt inte påstå att vi har de starkaste karaktärerna när det gäller att motstå pizza, snask, glass och sötedricka. Men vi har det rätt bra ändå och nöjda är vi för dagen ;)
Ha det bra mina vänner!
Bye bye!
Vad innebär det då att se ut som en idiot och vilka fördelar har det att se ut som en idiot? Att se ut som en idiot innebär att man har en outfit eller look som är på något sätt allt för pinsam att visa upp i offentliga miljöer som tex i Boströms eller på någon utav Lilla Edets resturanger. Det kan vara allt ifrån sketna arbetskläder till cykeloutfits. Smutsiga ridkläder räknas inte in i kategorin för det är tydligen en del av min vardagliga outfit, jag tror att det endast är en gång som Sambon sagt att jag inte behövde följa med in på Boströms, det var då han ansåg att jag fullkomligt stank då jag hade en vinterdunjacka som inte var tvättad på ett tag och hade en svag odör av stall och svett. Att se ut som en idiot kan även innebär att man inte kammat håret och inte har med någon slags keps/mössa för att dölja frisyren. Själv kan jag inte använda mig utav att ha en dålig hårdag då jag sällan kammar håret och bara kan sätta upp det i en tofs...
Fördelarna med att se ut som en idiot? Jo det är att man slipper följa med in på tex Boströms, slipper hämta maten ifrån någon av resturangerna. Man kan sitta i bilen och när den andre har gått in kan man skicka ett sms att man tex vill ha lite lösgodis, glass eller något annat av godsakerna man kan köpa på Boströms, då kan oftast inte den som handlar (läs, jag) motstå utan handlar den onyttiga beställda varan. Fördelen med att vara den som handlar är att man oftast slipper använda sitt kontokort för dagen. Nog för att vi har gemensam ekonomi men det känns alltid lite bättre när Sambon betalar på något sätt.
Idag gjorde jag något som jag egentligten ogillar lite grand, jag jobbade frivilligt över på ett förmiddagsskift. Jag är ingen morgonmänniska och de gånger jag gör så här så ångrar jag mig när klockan ringer 05.00. Men då jag inte hade mer än 5h u-tid kvar kändes det som att det ändå var värt att göra det. Något jag inte kan förstå när det gäller att jobba förmidag är att numera känns det ändå rätt ok så länge man är på jobbet, men så fort man kommer hem så känns det som om man faller i någonslags koma och det är fruktansvärt svårt att hålla sig vaken. Så efter maten så sov jag lite. Sambon och Kusinen skulle iväg och cykla så jag hade dessutom ingen bil, eller jo en bil står det här på gården men dock med körförbud och jag har ju fått böter tidigare när jag kört den med lite körförbud så numera låter jag den stå. Så jag fick gå till stallet. Tröttare än trött traskade jag bort till stallet, mockade och sen red jag Norpan en sväng. Sen kom Sambon och hämtade mig och han föreslog att vi skulle ta en T1 från Kinaresturangen men de hade stängt. Så då beställdes en kebabpizza från Bens. Jag har ju faktiskt legat hyfsat bra till nu när det gäller viktmålen, ridbyxorna är ju mina och nu siktar jag mot stövlarna. På något sätt så känns det som om Sambon har börjat motarbeta min viktnedgång då han gör en sån här sak som att beställa en kebabpizza till kvällsmat. Givetvis så behöver man inte äta men den som ärligt säger att den sätter sig och äter knäckebrö med leverpastej när dennes respektive äter kebabpizza vill jag påstå ljuger. Hur som helst, då Sambon tydligen såg ut som en idiot idag så fick jag i smutsiga ridkläder traska in med Sambons plånbok som sällskap in på Boströms, jag tror inte ens jag hann till fruktavdelningen innan det plinga till i mobilen om att herrn i bilen på parkeringen ville ha lössnask. Då jag fick fria händer att shoppa med hans kort så slog jag till och köpte en Ben&Jerry glass. Den där dyra glassen för 48kr som en ung dam härom veckan påpekade att hon inte förstod hur folk kunde köpa så dyrt. Sen var det även bara att traska in på Bens och hämta kebabpizzan.
Så nu sitter vi här i soffan mätta och belåtna och proppar i oss smågodis och dricker hallonsoda och cola zero. Jag kan faktiskt inte påstå att vi har de starkaste karaktärerna när det gäller att motstå pizza, snask, glass och sötedricka. Men vi har det rätt bra ändå och nöjda är vi för dagen ;)
Ha det bra mina vänner!
Bye bye!
