cissimarberg

I söndags så gjorde  jag det, jag hoppade Mini själv! Inte högt och stort men två kryss med galoppbommar framför. Det gick väldigt bra och jag är nöjd med både mig själv och Mini.

I övrigt har det inte hänt så speciellt mycket, jag jobbade u-tid i måndags och har nu endast en dag u-tid kvar att jobba in för er som är intresserade he he he. Sen har jag ridit hästarna och vi har hämtat ensilage. Var även uppe och kollade på hoppträningarna på Lerk ikväll där Bästaste var med och hoppade. Alltid lika trevligt att sitta på läktaren och umgås med kompisar.

Detta kanske inte är ett av de roligaste inläggen men ville bara säga att jag lever mer eller mindre ;)

Bye bye

Gårdagen började med att jag gick ur sängen vid halv 2 och ställde mig på vågen. Då tanken i många år har varit att jag ska bli smal igen så har jag vissa viktmål och om jag uppnår dessa så ska jag få en present av Sambon. Nu var jag 0,6kg från viktmålet för att få ett par ridbrallor. Så jag tänkte att om jag äter frukost efter jag mockat och gjort klart stallet så kanske jag har större chans att få ridbrallorna. Så jag åkte iväg till stallet på tom mage och satte igång och mockade. Hästarna var lite osociala får jag lova att säga då de inte kom fram till grinden när jag kom som de brukar göra utan de befann sig längst bort i hagen typ. Så jag mockade, fyllde på kvällsmaten i boxarna, bytte vatten, sopade och förberedde morgonmaten. När jag tömde gödselkärran i containerna hade jag bara utfodring av hö till dom i hagen kvar och sen skulle jag åka hem. Men vad upptäcker jag då? Jo att Norpan strövar runt i en hage hon inte ska befinna sig i. Så jag hämtade en burk med mat och ropade på dom, tänkte att hon kommer väl tillbaks där hon har gått ut. Mini kom ju i full fart när han förstod att det vankades lite käk men Norpan ställde sig vid staketet och bara tittade. Så jag fick traska igenom hagen och hon hade ju förmodligen hoppat över där staketet slacka lite så jag fick plocka ner staketet för att Drottningen skulle komma på rätt sida igen. Sen var det bara att åka hem och vänta in varmvattnet så att jag kunde duscha.

Hur som helst, när jag kom hem så ställde jag mig på vågen igen för att kolla om jag uppnått viktmålet. Till min besvikelse var jag 400gram ifrån det. 400gram. Så nära men ändå så långt borta!

Sen bar det iväg till stora staden Göteborg. Inte varje dag man lämnar kommungränsen men ibland sker det. Väl ner på mässan mötte jag upp min vän Agge och hennes Sambo. Alltid lika trevligt att träffa Agge även om det är allt för sällan. I fredags berättade min kära vän Nr 8 som numera är är Nr 1 och den allra Bästaste jag vet att Patrik Kittel skulle skriva autografer i Back on Tracks monter där hon jobbar kl 11 på lördagen. Såklart precis den tiden som jag ligger och sover när jag jobbat natt. Men Bästaste lovade att fixa en autograf till mig och jag önskade mig en personlig hälsning också. Det som är det bästa med min vän Bästaste är att hon är en såndär som verkligen kan göra speciella saker så jag visste i mitt hjärta att det inte bara skulle vara ett kort med Patriks namn på. Så när jag träffade Agge på mässan så gick vi direkt till Back on Tracks monter. Där fick jag ett kort med en bild på Mr Kittel och Scandic och inte nog med det, hon hade ordnat med en riktigt fin t-shirt med en personlig hälsning! Ska se om jag kan fixa in en bild på denna underbart unika t-shirt som får de flesta gröna av avund när de ser den. För självklart har jag ju mer eller mindre visat upp den för de flesta jag känner!

Sen var det dax för att se på lite hoppning så jag hängde med Agge och satte mig bland funktionärsstolarna en stund tills det var dax för henne att gå och jobba på framhoppningen. När Agge gick så gick jag bort till Fixarn och satte mig där. Fixarn har ju tyckt i många år att jag ska vara med där och vara funktionär men jag tycker att det räcker att sitta på läktaren och kolla. Är tveksam till att min fot skulle klara spring där i 4dagar. Det är alltid trevligt att umgås med Fixarn och vi pratade lite om ideer till nya hinder. Den här gången tyckte han att vi kanske skulle börja lite tidigare om vi ska bygga ett hinder så färgen hinner torka till Laxhoppet. Det kan vara en bra idé faktiskt så vad tycker ni Murerskan och Väkterskan (fd Snickerskan), ska vi börja en vecka tidigare i år?

Sen när Fixarna och hans gäng skulle ut och plocka bort hinder inför omhoppningen hade jag egentligen tänkt gå ut på mässan men jag stötte ju på min vän Dressyrdamen lite längre upp på läktarn så jag slog mig ner och tittade på omhoppningen med henne. Enda svensk i omhoppningen var ju Roffe och han satsade men tyvärr föll sista bommen, annars hade det blivit en vinst för Roffe. När hoppningen var slut så spatserade jag ut på mässan och träffade på Ridhusbarnet. Vi gick runt på mässan och hon ville ha ett innetäcke till sin häst och jag var väl egentligen mest ute efter fluffboots till mina hästar. Vi spatserade runt bland de olika butiksmontrarna och på Granngården hittade vi Höglivsbruden. Höglivsbruden är sån såndär brud som har koll på det mesta inom hästatrialjer och man kan tex ringa henne och fråga vad 145 motsvarar i en engelsk täckesstorlek och hon kan det som ett rinnande vatten. Hon vet som sagt det mesta och hon har stil. Efter pratstunden gick vi in på Börjes vilket jag vet är en låglivsaffär men det känns ändå som att man på något sätt alltid hamnar där. Ridhusbarnet fyndade en Pikeurväst och sparade därmed 500kr. Sedan spatserade vi vidare runt på mässan och vi hittade ett så himla fint schockemöleinnetäcke i rätt tjocklek men tyvärr så fanns inte hennes jättehästs storlek. Men däremot fanns mina hästars storlekar så jag började fundera på om inte jag minnsan behövde nya innetäcken i brun fin färg med mjuk fin fleecekrage till mina två. Men då jag upplevde att stämningen blev något hotfull så la jag ner planerna på detta. De har ju kanske 2-3st innetäcken var så de klarar nog sig ett tag till. Vi hamnade inne i Eskadronshoppen och såg Eskadronfluffboots till ett mycket bra pris. Men jag får faktiskt erkänna att jag var besviken på fluffet. Det var för klent tycker jag. Så det blev inga fluffboots därifrån. Vi vandrade vidare och till slut hittade vi i en tysk butik eller vad det var fluffboots men tyvärr fanns det bara ett par svarta i Norpans storlek men inga i svarta i Minis till min besvikelse. Känner inte att jag vill ha bruna fluffboots och de vita hade en ful svart kant på som varken jag eller Ridhusbarnet gillade. Ridhusbarnet är för övrigt inget fan av fluffboots men jag tror att med åren så kan det komma att ändra sig. Eller jag hoppas ivarje fall ;) Jag köpte även en lädergjord till hoppsadeln från Skara hästsport som jag är nöjd med, hoppas den passar bara.

Sen var det dax för dressyren. Ridhusbarnet och jag inhandlade finmat från Gyllene Måsen och sen besteg vi Scandinavium kändes det innan vi kom till plasterna. Sparris och Prinsessan missade tyvärr hela dressyren. Jag trodde först att de fixat lite närmare platser och satt längst ner i arenan men det visade sig att de var på hotellrummet och missade allt till förmodligen deras stora besvikelse. Såklart så gjorde ju Patrik Kittel den absolut bästa ritten. I mitt hjärta ville jag ta på mig min t-shirt men jag vågade inte. Något jag vet är att man inte ska reta upp dressyrtanter för de kan bli så jäkla arga och framför oss satt en förmodligen typisk dressyrtant. Hon hade ju garanterat slitit min t-shirt i stycken om hon sett den.

Tanken från början var att jag skulle åkt hem efter showen men då Cityprinsen skulle hämta Prinsessan och hennes föräldrar så hängde jag med dom ut. Jag och Ridhusbarnet skulle bara lämna våra grejor på hotellrummet innan vi skulle gå ner till Incontro där Sparris, Curlingmamman, Hasseguldlock, Prinsessan, Crille å Susanne befann sig. Ridhusbarnet är ingen drinkbrud utan mer en såndär som dricker öl. Egentligen tycker jag ju att öl är för karlar men då det var det enda som hon ville dricka fick jag ordna med en sån. Crille hade ordnat med bra platser vid pianot he he he så vi stod och hängde där. Drinkarna smakade bra, sällskapet var bra och grabben vid pianot var bra. På ungefär 25sek så blev ett bord tomt och vi norpade det direkt, det visade sig att grabbarna bara vänt sig om för att säga hej då till några. Men som sagt på ett uteställe gäller väl reglerna som för hela havet stormar? Vi talade om för grabbarna att bordet var vårt men vi var ändå rätt snälla så vi lät dom få en liten del av bordet. Sen kom Höglivsbruden med sällskap in och stämningen höjdes ytterligare. Jag och Höglivsbruden gick till baren för att beställa, ja ville ha en röd söt drink och hon ville ha 3 cider men bartendern missförstod och gjorde röda söta helt underbart goda drinkar till oss istället. Tyvärr vet jag inte vad drinken heter men det var faktiskt det mest gudomliga jag druckit i drinkväg på länge. Tom Ridhusbarnet drack den drinken med ett leende på läpparna. Då bartendern såg ok ut tänkte jag att det kunde bli en lämplig karl till Ridhusbarnet som jag tror skämdes lite när jag bad att få se bartenderns händer och sen frågade om han inte kunde ge henne hans nummer. Han verkade inte ta mig på allvar utan bara flina.

Partajandet fortsatte och höjdpunkten var när pianokillen spelade Stormvind! Jag fullkomligt älskar stormvind och kan mer eller mindre hela låten. En kort stund efter stormvind kom Prinsessan och sa att Cityprinsen va på ingång så vi skulle gå ut. Typiskt när det är som bäst men hemresan var även den bra. Jag och Crille sjöng lite fina låtar som "gråt inga tårar" och "guldbruna ögon" i bilen till allas förtjusning.

Så det var ungefär min dag igår på scandinavium. Nästa år hoppas jag att vi är lediga så man kan vara där lite mer för det är så fantastiskt roligt. Nu är det strax dax att åka till stallet och rida. Jag hoppas att det går att rida Norpan, men då hon fick nya framskor så är det inte säkert att det går. Men jag hoppas ju ivarje fall!

Bye bye och ha det så bra!

Dagen började med att jag gick upp, bokade en tid för vaccination av Mini vilket jag kom på igår kväll att han borde ha. Det var ju på håret för den gick ut idag, visserligen har man ju numera 20dagar till på sig att vaccinera efter den har gått ut. Fick en tid kl 11 så det var perfekt för då hann jag rida den lille raringen innan. Det regnade på morgonen och vi blev blöta på promenaden bort till ridhuset. Då det blåste så lät det ju i stora porten i ridhuset och det var ju fruktansvärt ansåg den unge mannen. Så det var bara att rida en bit innan så att han slappnade av vilket han gjorde. Är rätt nöjd med honom och han tog galoppfattningarna rätt bra tycker jag. Sen var det bara att traska hem i regnet och lasta honom och åka ner till veterinärstationen. Såklart hade jag glömt passet men det är ju tur att allt lagras i dataregister nuför tiden. Han fick sin spruta och veterinären tyckte att han hade en välmusklad och fin hals vilket var kul att höra. Sen var det bara att åka tillbaks till stallet och släppa ut Mini i hagen.

Norpan är en väldigt bra häst, det är inte många som är så förståndiga och tålmodiga som hon är får jag säga. Hon undrade nog lite vad som försegick när Mini kom hem så snabbt efter att han lastats. När han var ute i hagen gjorde jag iordning henne och vi begav oss till ridhuset. Hon hade vilodag igår men det märktes inte, hon kändes väldigt fin och jobbade på bra vilket var väldigt kul. När vi kom tillbaks till stallet var kl 12.55 och jag fick eld i röva då jag började jobba kl 13.54 och jag inte hade mockat eller gjort klart något i stallet. Det var nog längesen jag mockade så snabbt och gjorde i ordning det som skulle göras för jag var hemma kl 13.25 så ni kan ju gissa att det gick undan.

Väl på jobbet körde jag och Rabarbern 343 och vi hade en såndär dag då det inte känns som om man gör annat än att trä upp maskin gång på gång. Sincron hade ju kört rekord för ett tag sen så det bjöds på smörgåstårta från Älvkanten och jag är faktiskt beredd att säga att det var den godaste smörgåstårta jag ätit!

Ni som följt med vet att det är idag Onsdag som min träning skulle sätta igång igen. Jag kan ju lova att jag var väldigt omotiverad och inte alls sugen på att gå till gymmet för att träna efter en sån dag på jobbet. Men precis som Kjelle sa i söndags så är det bara att bita ihop och göra det, se bilder när man nått målet. Jag och Sambon åkte och matade hästarna som Sparris hade varit så snäll och tagit in tidigare under eftermiddagen, tror att de uppskattade det väldigt mycket då det varit sketväder hela dagen. Tack Sparris! Sen åkte vi hem och Sambon hämtade sina träningskläder och vi åkte till gymmet. Jag hade ju bestämt mig för att springa på löparbandet men när vi kom in så upptäckte jag att det var upptaget till min besvikelse så jag satte mig och började trampa på en cykel. Det som jag inte uppskattar med träningscyklar är att man får så jäkla ont i röven rent ut sagt. Så 20minuters trampande och 1.2mil senare fick jag nog och då hade mannen som sprang på löparbandet slutat springa  så jag började springa. Sprang i ca 15min och gick i 5 vilket fick räcka för idag. Var ju några veckor sen som jag sprang så jag får börja lite lugnt. Så nu är det träning varannan dag som gäller framöver. Och precis som Kjelle sa så orkar faktiskt kroppen mer än vad man orkar, det är bara att övertyga vaktmästarn att man ska röra på fläsket. 

Nu är det dax att sova, imorgon ska Norpan få nya skor och jag tänkte rida henne innan Hovslagarn kommer och jag hoppas hoppas att hon inte blir halt av skoningen för nu vill jag bara rida när hon går så här bra!

Vi hörs!

Idag slutade jag lite tidigare från jobbet då jag skulle iväg på dressyrträning. Först hade jag tänkt att ta Norpan men tänkte om och tog Mini. Det är bra om det inte går för lång tid mellan träningarna med honom. Så jag slutade jobbet kl 12, åkte hem och bytte om och hämtade transporten och körde till stallet. Var lite tveksam till om jag skulle köra ända till stallet då grusvägen varit rätt isig, jag chansade och det gick bra. När jag rullade ner för backen mot stallet fick hästarna syn på transporten och traskade längst bort i hagen. Det är så tröttsamt när de gör så för de kan vara rätt svårfångade när de är på det humöret. Men jag la upp en bra strategi, jag mockade och gjorde klart stallet och packade utrustningen och ropade sedan på dom och hoppades att de hade glömt att transporten stod på stallplan. Mycket riktigt, de hade glömt av transporten och kom i full fart till grinden där de såg transporten och tvärvände och sprang iväg. De sprang runt en stund i den knöliga hagen och jag tänkte att nu tappar de la minst en sko var. Det var bara att ta fram en matskål och rassla med lite musli i så kom de efter en stund och alla skor va på!

Mini brukar för det mesta vara snäll och lasta, han ska jåla lite och sen går han på men det är inte alltid han står kvar medans man ska stänga bommen. Då jag var ute i god tid och dessutom själv tänkte jag att om han sätter igång och börjar vela så får jag bara byta häst då Norpan är pålitlig och traskar in i transporten. Men Mini skötte sig väldigt bra och gick in i transporten och stod still medans jag stängde bommen och lemman. Körde till Ljungskile och var ute i väldigt god tid.

Lite kul var att en kompis var och kollade när jag red, alltid trevligt att träffa kompisar. När vi tog ut honom så var han lite irriterad och sparkade med bakbenen, han hade ju fått Norpans vita boots och de kanske var lite tajta på honom. Vi sadlade på och gick in i manegen och jag ledde runt honom lite och sen satte jag upp. Han var irriterad och jag misstänkte att det var bootsen bak som störde honom så jag hoppade av och tog bort dom och han blev nöjd. Träningen gick väldigt bra tycker jag. Han jobbar för det mesta på väldigt bra och jag är extra nöjd med galoppen. Men han blir så trött, man får ju mer eller mindre släpa runt honom när han ska skrittas av.

Han stod still i transporten medans jag pratade lite med mina kompisar och sen åkte jag hem. Mini har ju som ett litet intresse att sparka upp skötardörren ibland. Han blir aldrig rädd när han fått upp den utan verkar tvärt om rätt nöjd. Men det är fruktansvärt störande när han gör så. Hur som helst, under tiden jag körde och kom in i Lilla Edet city så pratade jag med Sektledaren och svängde in och tänkte bara springa på toa hemma och upptäckte att han sparkat upp dörren igen. Givetvis hade den lille transporthuliganen lyckats sparka sönder själva låset till dörren så det går numera inte att stänga skötardörren då det inte finns något att låsa med. Hur som helst, Sambon fixade det hela provosriskt genom att ta en tving så satt dörren fast och så körde vi iväg. Han sparkade ivarje fall inget mer, men han har ju lite svårt att stå still och det är lite sådär när man ska köra upp för en isig lång uppförsbacke... Så nu är det bara att beställa ett nytt lås alternativt att snoka runt på Kedjegatan och se vad som kan finnas där ;)

När den lille huliganen var installerad i sin box åkte vi och hämtade ensilage. Nytt ensliage iform av fyrkantsbal som jag hoppas ska passa gullungarna i smaken. Nu sitter jag i tv soffan igen, som sagt, träningslivet börjar imorgon. Har ätit kvällsmat, behöver inte säga vad det var men det var sallad på ivarje fall. Imorse var jag väldigt nyttig och åt gröt, okey okey jag hade både äpplemos och sylt på men det är faktiskt tanken som räknas. Jag har inte lärt mig att äta gröt utan sylt än. Det kommer nog när jag blir vuxen tror ja.

Vi hörs! Bye bye!

Jag har varit lite usel på att blogga och ett av mina fans har påpekat detta och jag håller med. Jag har egentligen inget att skylla på mer än lathet. Nu kanske några av er som var med i går på den mentalaträningsföreläsningen för Kjell Enhager tänker Oh no, hon har ju inte lärt sig någonting. Men jo serru damer och herrar, detta är  mycket psykologisk och genomtänkt skrivet. Tänk efter, sparkar man på någon som ligger och blottar strupen? Nej, tänkte väl det ;)
Tekniken har jag lärt mig av en fd chef. Man kunde vara riktigt riktigt arg över något och så tog man upp det så var det första han sa, ja jag vet att jag är usel, då kom man liksom av sig. Nu har jag iof avslöjat mig direkt men som Kjelle sa igår, man ska dela med sig av sina erfarenheter. Så ni ser, jag vände det hela till något positivit!

Hur som helst, vad har hänt? Jo 10-11e var det dressyrkurs för Stockholmstränarn. Red båda hästarna tillsammans med min vän 8:an på dressyrrankingen i ttela 2011 som red sina hästar. Vi började med dom två äldre och ridbara Norpan och Kråkan som skötte sig väldigt bra. Efter var det bara att skynda sig hem och byta till Minimannen, som tur hade jag fått hjälp av min alldeles egna Tonåring. Min Tonåring är en pålitlig typ. Hon vet hur en linda ska lindas, hur stövlar ska putsas och även hur ett stall ska städas. Dessa tonåringar är sällsynta och det gäller att boka upp dom i tid. Hur som helst, vi skyndade oss och bytte häst och traskade iväg till ridhuset med Mr Miniman. I ridhuset så kan man ju  säga att Minimannen och hans träningspartner Qulan spelade upp varandra lite och Stockholmstränarn undrade om de verkligen var inridna, Mini visste hon ju att jag hade suttit på innan ivf ;) Hur som helst, lektionen flöt på bra och de skötte sig bättre än förväntat.

Dag två var båda hästarna väldigt fina, det brukar vara så när man rider två dagar i rad. Mini var så trött så jag fick mer eller mindre släpa hem honom, han hade nog gärna sett en transport utanför ridhuset och åkt hem istället för att få promenera.

Tisdagen efter var det dressyrlektion för Dressyrtränarn med Norpan som skötte sig så kalasfint! Har ju inte varit där med Norpan sen i november och innan gången i november var vi där innan hon skadade sig i juli månad. Hur som helst, Dressyrtränarn var väldigt nöjd med hur Norpan gick så det var kul att höra, lite fusk kanske att hon hade gått träningar hela helgen men ja ja alltid kul med beröm och att hon sköter sig.

I fredags var det fackfest på folkets hus i Lilla Edet. Pappers fyller ju 105år och bjöd sina medlemmar på galej. Sambon hade ingen större lust att gå så jag avbokade hästmatarna och sa att vi kan gå dit och äta, se på showen och sen åka hem. Jag borde vetat bättre. Efter att Sambon fått i sig någon öl och någon drink var det ju trevligt att vara där. Jag satte mig med några skiftare som jag inte träffar så ofta och jag kan väl få lov att säga att jag valde nog det mest underhållande bordet. Vi hade nämligen festens Danskung på vårt bord, han dansade, spelade luftgitarr och charmade Viktoria. Jag skrattade så jag höll på att dö. Hur som helst, maten var bra, sällskapet trevligt och underhållningen bra men när klockan var 00 kände jag att det nog var dax att bege sig hem. Dock kände inte Sambon för detta utan stannade kvar och hängde med på efterfest. Sen kan jag bara säga "i say no more" om resten när han kom hem...


I Lördags var det lugnt, red Norpan som jag var väldigt nöjd med och sen åkte jag hem och bakade kakor för glatta livet som vi skulle sälja på föreläsningen om den mentala träningen. Jag bakade samtidigt som melodifestivalen pågick så jag missade en del, men det känner jag ingen större sorg för. Får allt lov att säga att jag är väldigt bra på att baka just kärleksmums för goda blev det.

Och så igår, dagen började i stallet, Sportryttarn kom och hoppade Mini som inte hade hoppat på ca två veckor, han skötte sig ganska bra får jag lov att säga och det gjorde även Sportryttarn. Efter det var det dax att bege sig till Hjärtumsgården och förbereda för föreläsningen genom att ställa fram stolar och fikat. Det var jag och Nr 8 som fixade i ordning, det var ju Nr 8 som hade fixat det hela arrangemanget som blev väldigt lyckat.

Föreläsningen var väldigt intressant och inspirerande och mycket av det han sa är ju egentligen självklart. Som positivit tänkande och att det är man själv som är ansvarig för det man gör. Man kan inte skylla på andra och omgivningen och att allt är möjligt! Många saker kände man igen sig i, som tex att man säger att man ska börja träna och så hittar man på tusen bortförklaringar och så sätter man sig i soffan istället för att åka bort till tex gymmet. Och gissa vad jag gör nu? Jo, sitter i tv-soffan och fullkomligt vräker i mig kakor och bloggar, he he he man kan väl säga att jag har lite dålig karaktär men då man är så duktig på att baka kakor och då de smakar gudomligt är det svårt att bara låta de stackars kakorna ligga i en burk i kylskåpet. På onsdag börjar jag träna, ja lovar, då ska jag springa på löparbandet i en timme. Nåväl, ja tar lite gåpauser emellanåt för jag har inte lärt mig att springa i en hel timme än ;) Imorgon är det ju dressyrträning och höhämtning samt att jag jobbar förmiddag så jag tror att onsdag är en bra dag att börja springa på faktiskt.

Detta får vara allt för idag gott folk. Jag lever som ni ser och jag återkommer förhoppningsvis med nytt inlägg imorgon!

Så var det onsdag och första förmiddagen på jobbet är gjord. Det gick rätt bra trots att man måste gå upp mitt i natten. När vi jobbar förmiddag börjar vi men en tripp till stallet och fodrar och släpper ut Team Bläs och sen i ilfart till jobbet. Dagen till ära körde jag maskin 340 men Fru Smörja. När klockan blir 7.30 så är det dax för frukost. Då jag är rätt bekväm av mig så handlar jag min frukost i markan. Så alltså, 7.30 när markan öppnar är jag först i kön och går direkt till smörgåsarna. Varje arbetsperiod tänker jag att jag ska börja med någon lite nyttigare frukost men varje gång jag står där så ligger de lyxiga underbart goda räkmackorna där och det blir att jag inte kan motstå att ta en. Så en fet räkmacka och en hallonsoda och morgonen är räddad. Idag fick jag dessutom lite goda råd av Kocken hur jag skulle bli av med min hosta, han rekommenderade mig att dricka risinolja för då vågar man inte hosta. Tack för tipset men tror inte det va....

Efter frukosten körde vi på, något som ingår varje dag är 11 fika.  11 fikan intas någon gång under varje skift, tid är inte så noga. Då brukar jag och Fru Smörja köpa fika i form av negerboll, nougatboll, daimboll och förut fanns det även rockbollen. Idag köpte jag en negerboll och en daimboll som vi sedan satt och åt vid maskinen. Maskinen gick för det mesta bra idag och jag hann även att äta lunch på jobbet, kålpudding, väldigt gott får jag säga.

Efter jobbet åkte vi och gav hästarna lite mat och åkte sedan hem. Sambon skulle iväg med Kusinen på lite upptäcktsfärd och jag gick och la mig och sov några timmar. Det är väldigt käckt att göra det när man har en förmiddag kvar, eller inte. Man brukar inte sova så bra på natten men det finns inget som är så gött som att gå och lägga sig efter förmiddagsskiftet.

När jag hade vaknat och gått upp och Sambon kommit hem drog jag till stallet. Mockade och tog  in hästarna och gjorde i ordning Drottningen för en tur i manegen. I manegen så var Shoppoholicen och Lotta där och hoppade sina hästar. Drottningen har inte riktigt glömt tiden före hon träffade Sektledaren, Dressyrtränaren och Stockholmstränaren. Det var dom dagarna träningarna bestod av hinder och Hopptränaren som ledde lektionerna. Det var dom tiderna då hon travade i det tempot hon mer eller mindre själv valde, hoppade högt och snabbt och bockade efter hindrena. Jag tror att hon ibland längtar tillbaks till dom tiderna faktiskt. Men hur som helst, nu var dressyrsadeln på och tanken med passet var att hon skulle trimmas lite inför helgens dressyrträning. Så länge vi travade var hon hyfsat lugn, visst hon låg på lite men inte så att hon var besvärlig. Sen skulle jag galoppera tänkte jag. Började på volten och kände att det gick fortare och fortare, ta och mjukna ta och mjukna. Säkert, Norpan var inte intresserad utav att galoppera i någon lugn galopp så hon gjorde lite bockförsök. Sadeln åkte såklart lite fram och det var bara att bryta av. Sen fick jag sitta på volten, galoppera ett varv, trava, skritta, trava och sen galoppera ett varv. När Shoppoholicen och Lotta plockat undan och lämnat manegen blev hon lite lugnare, men då kom Bert och hans ägarinna in och skulle ta fram hinder och förmodligen tändes det åter ett hopp i Norpans hjärta om att hon skulle få hoppa, men icke. Efter en stund så var jag hyfsad nöjd och valde att sluta passet. Jag får bara kolla upp med vår veterinär om det är ok att Norpan får hoppa igen. Det känns ändå lite taskigt att hon inte får hoppa när hon älskar det så. Vem vet, vi kanske dyker upp på Hopptränarns lektioner snart igen ;)

När hästarna var nattade och jag skulle hem skulle jag bara svänga förbi Boströms. Ringde Sambon för att kolla vad han ville ha från affären men han svarade inte, han var ju i Hjärtums hockeyrink och spelade hockey. Jag tänkte att jag skulle köpa något nyttigt till kvällsmat men kunde inte komma på vad? Så det blev lite dricka, bröd och Ben&Jerryglass. Sambon klagade inte i varje fall...

Nu är det dax att gå och försöka sova!

Vi hörs!

Precis som rubriken lyder lever jag. Jag dricker inte drycker jag tycker luktar illa. Vin tex, det stinker och jag mår dåligt av lukten. Gjorde ett försök på en balkong i Herssonisoss på Kreta 1999 tror ja, men det gick ju inte, höll på och spy av den klunken. Kaffe är en annan dryck jag inte gillar doften av och speciellt inte andedräkten folk får utav den. Dessutom är kaffe varmt så det går helbort. Hur som helst, trots att man har principer får man ibland rucka på dessa. Igår kväll kom jag ju på att jag har ju kontakter inom sjukvården, min moster är ju sjuksköterska och kör ambulans så jag tänkte att hon har ju massor av läkarkontakter som skulle kunna fixa lite hostmedicin till mig. Ringde min käre moster och påtalade hur synd det var om mig och i vilket behov jag var av lite hostmedicin. Hon svarade att hon inget mer kunde göra än att köpa receptfri hostmedicin på Boströms vilket hon kunde införhandla till mig då hon ändå var på Boströms. Sagt och gjort, min snälle moster köpte receptfri hostmedicin och levererade hem det till mig. Hon förklarade att man inom sjukvården helst ville undvika att skriva ut recept osv. Ja ja, detta kanske är bättre än att enbart dricka ljummen sockerdricka tänkte jag och innan jag skulle gå och lägga mig tog jag mig en klunk. Och nej, jag ska tala om för er att det är liksom inte bara att ta sig en klunk hostmedicin och sen gå och lägga sig. Först måste man lukta på det och självklart, precis som jag misstänkt luktade det gam. När man ska tvinga i sig något som luktar gam måste man ha något vid sidan om som man kan snabbt svepa i sig så det fick bli ett glas sockerdricka. Så jag svalde ner 20ml hostmedicin och innan jag hann spy så svepte jag det stora glaset med sockerdricka. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Natten var faktiskt något bättre än de föregående. Jag tror att jag bara vaknade ca 12 gånger vilket är en klar förbättring.

I morse tänkte jag att nu måste de två typerna som står i stallet börja komma igång lite, speciellt med tanke på att det är dressyrkurs till helgen. Jag har ju en turordning när det gäller att rida hästarna. Om jag ska rida på morgonen tar jag alltid Minimannen först. Annars sölar han ner så i sin box. Norpan skitar ju inte ner medans hon väntar på sin tur.  Minimannen, min älskade uppfödning är av typen, köp en, få två. Dvs att han är en styck häst som känns som två. Det är inget ont i honom alls, tvärtom, han är jättesnäll. Men han är en sån kompis som vill vara med överallt och ingenstanns. Det har han fått från sin far misstänker jag för han har en halvbror i Åsaka, Jesse som är typ likadan. Dessa två herrar har dessutom tillbringat somrarna som ett och tvååringar ihop, vet inte om det var ett sånt smart drag egentligen? Hur som helst, jag promenerade bort till ridhuset med Mr Mini som faktiskt gick på rätt så bra, härligt att slippa släpa med sig hästen bort. Väl i ridhuset var han lite pigg, inget konstigt med det med tanke på att han endast gick tre gånger förra veckan. Han var av åsikten att han borde få springa runt i full fart i ridhuset och tyckte att det var ytterst onödigt att jogga runt i ett lugnt tempo. Det var bara att försöka vara konsekvent och göra lite övergångar när han låg på för mycket. Mjukna, se om hästen går kvar i samma tempo, nehe det gjorde han inte, förhåll, mjukna kolla av. Det bestod det korta passet av idag. Orkade inte rida speciellt länge och kan inte påstå att jag är supernöjd med resultatet samtidigt som jag heller inte kan vara missnöjd med honom. Sen när vi promenerade hem upptäckte den unge mannen att fotbollsplan skottades, så då måste man ju stoppa var 5e meter och kolla vad som händer. Egentligen ska man inte gnälla, han är ju inte livrädd och kastar sig utan mer nyfiken. Men det är ganska påfrestande när de ska stanna var 5e meter. Men bara att behålla lugnet och ställa in hästen, sadla av och göra iordning för utsläpp i hagen. När den unge mannen sedan stod ute i hagen och käkade hö var det dags att göra iordning Drottningen her self! För att verkligen se till att jag låg på plus slängde jag till henne lite musli i hennes krubba. Vägen till bläsarnas hjärta går via krubban.


Då jag och Norpan har spenderat rätt många timmar ihop, vi är inne på det 11e året ihop, har man lärt sig ett och annat. När det är kallt, vinter och Norpan inte har gått så mycket brukar hon vara pigg. MEN om man inte tar sadeln på så sköter hon sig mycket bättre, dvs hon är mycket lugnare att rida. Förstår inte riktigt hur det går ihop men det är sant. Kan tillägga att det inte är något sadelproblem hon har egentligen. Det är som att hon förstår att med sadel kan man springa fort, utan sadel springer man lugnare. Tar man på sadel när man rider ut kan hon vara riktigt het, rider man ut barbacka är hon mer kontrollerbar. Så jag tog på yllefilten, benskydd och träns och red iväg till ridhuset igen. Norpan skötte sig fin fint, blev mest lite jogging, övergångar och lite galopp i låg form. Hon vet hur man ska sköta sig Drottningen. Sen när Norpan var klar var det bara att göra klart stallet och sen åka hem.

Sedan var det dax att åka iväg och göra lite ärenden. Första stoppet var Z-täcket och hämta upp visningsschabraken. Vi ska ha tävlingsschabrak som Lerks tävlingsryttare ska kunna köpa om de vill. Får lov att säga att jag är väldigt nöjd med hur det blev. Ska ta kort på dom så fort de är broderade och klara men kan ju säga att de är vita med guldband, guldpasspoal och marinblå ytterkant, så läckra! Det ska broderas på Lerk i marinblått också. Hoppas nu många gillar dom lika mycket som jag gör!

Andra stoppet blev restaurang Gyllene Måsen och klassikern Big Mac intogs. Gyllene Måsen är inte den mest flaschiga restaurang man kan gå på men det är ändå ett matställe. Och så vitt jag vet så tar man inte med sig sina husdjur in på matställen i detta kalla land. Men det är inte alla som förstår detta visar det sig. När vi sitter och äter så frågar Sambon mig om jag också hörde att det skällde vid bordet brevid. Jag tyckte bara att han var löjlig för det va väl de där högljuda ungarna som lät liksom. Men nej, bordet brevid oss, bakom lite växter satt en familj som hade tagit med sig sin chiuahua in. En ur personalen gick fram till dom och förklarade att hundar inte var tillåtna i restuarangen varpå frun i familjen frågade om de verkligen skulle lämna sin älskade hund ute i den kalla bilen för då skulle nämligen den lille vovven frysa. Personaltösa sa att hon förstod att de inte ville att sin hund skulle frysa men kunde tyvärr inte göra något undantag för regler är regler. Ja ja sa frun och personaltösa gick därifrån. Men tror ni att damen tog ut sin lille hund? Nej, den fick vackert sitta kvar under bordet. Ja vad ska man säga, ingen ide att ta upp en disskution med en sån människa så när vi skulle slänga vårt skräp påtalade jag för en av damerna i kassan att det satt en hund i restaurangen varav hon påkallade sin chef. Hur historien slutade det vet jag inte för vi gick.

Tredje stoppet var på Blå Stjärnan. Junior Ers Fluffighet Marberg måste ha sin specialkost. För ett år sen så fick han lite problem med att kissa så han fick tillbringa nästan tre dygn på Blå Stjärnan och har sedan dess fått äta specialkost. Då Ers Fluffighet inte behagar att äta vad som helst är det Royal Canins mat han endast äter och såklart rostbiff vilket är ok från veterinär i småmängder någon gång ibland. Det fina i det hela är att dessa specialkoster får inte säljas i vanliga djurbutiker utan endast på veterinärstationer, visserligen borde vi kunna leta fram en veterinärstation som ligger närmare som säljer Royal Canins men nu har vi inte gjort det så då är det bara att åka ner till Blå Stjärnan, ska man ändå lämna kommungränsen kan man likagärna åka in ända till stan. Så nu har Ers Fluffighet 6kg Royal Canin att sätta i sig och han verkar nöjd.




Det fjärde stoppet blev på XXL på bäckebol. Sambon skulle inhandla ett par löpardojjor då hans gamla börjar göra kaos med hans fötter. Vi går in i den stora sportaffären och letar oss till det mycket stora utbudet löparskor. Där fanns skor i diverse färger och modeller. Sambon börjar prova skor och funderar på vad han ska ha samtidigt tre säljare står och disskuterar div 4 fotboll för damer ca 3.5meter bakom oss. Han kan inte riktigt bestämma sig för vad det är han vill ha utan börjar sedan att muttra att han inget hittar så han ska inget ha. Jag undrar om han inte ska fråga personalen om hjälp men han åker hellre till Torp och köper skor för där är personalen mer intresserad av att sälja varor än prata med varandra. Sagt och gjort, vi lämnar avdelningen för löparskor och beger oss ut, innan vi går ut hittar vi benreflexer till hästarna som vi köper med oss. Alltid är det något men samtidigt så sparade vi ca 1299kr. Många bäckar små som man brukar säga. Sen åkte vi hem och nu sitter vi här i tv soffan igen...




Imorgon börjar jag jobba igen så jag hoppas att jag kan sova lite bättre i natt, allt blir ju så mycket enklare om man får sova får jag lov att säga. Och det sägs att jag blir trevligare också?

Ha det så bra alla mina vänner!

Cissi

Dax att börja blogga igen tänkte jag. Min gamla blogg är ju inte uppdaterad på evigheter och tyckte att designen känns tråkig så jag byter helt enkelt.

 

Just nu har jag varit sjuk i sen i onsdags förra veckan, den värsta febern har gått ner men hostan har ökats med 250procent ungefär. Jag har bara vaknat ungefär en gång per natt de senaste två nätterna av att jag är dysvett och varm som en ja vet inte vad, det stör mig inte jättemycket egentligen. Det som stör mig mest är att jag vaknar ca 25gånger av att jag har hosta. Och när jag sedan har vaknat har jag haft svårt att somna om pga att Sambon snarkar. Då får jag skälla på honom tills han slutar att snarka. Så ni kanske förstår att det inte bara är jag som sover dåligt. En för alla, alla för en liksom...

 

Då jag mer eller mindre har hostat i 20 års tid så brukar inte hostan störa mig så mycket utan mest min omgivning. Men nu när jag hostar så enormt mycket mer än normalt tänkte jag att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen idag vilket jag egentligen lovat Sambon att göra för flera årsen. Sagt och gjort, ringde, knappade in alla uppgifter och fick meddelande om att jag skulle bli uppringd 9.45 av en sköterska. 9.50 ringde sköterskan upp mig och jag fick berätta om mina symptomer dvs om mina feberfrossor och nack, ryggsmärtor förra veckan och att jag nu hostar så att jag har svårt att sova. Man kan ju förvänta sig att man i mitt fall skulle kunna bli välkomnad till vårdcentralen för att få samtala med en doktor och tex få hostmedicin utskrivet. Men nej, att hosta efter en eventuell influensa är helt naturligt serru och det kan sitta i minst en vecka. Det är helt enkelt bara att härda ut. Ett litet tips var ju att tex dricka te med honung i, förklarade för damen att jag dricker inte te, då började hon prata om kaffe eller något, tyvärr inte det heller. Då det tydligen var bra att dricka något varmt men inte sött, vilket choklad är så föll ju det bort direkt, så kunde man ju värma lite saft. Ärligt talat? Varm saft? Vem dricker det? Hur som helst, då är det ju typ bara ljummet eller varmt vatten man ska dricka? Ja det kanske är nyttigt och bra. Kändes inget vidare för en sötedrycksmissbrukare alls. Så nu har jag köpt sockerdricka som jag låter vara ljummen, är ju ändå en kompromiss känner jag.

 

En annan sak som hände mig idag, efter att pratat med några av mina vänner i telefon och Sambon åkt iväg till gymmet tänkte jag att jag skulle ta mig en chokladbit. Eller okey, några chokladbitar. Det fanns nämligen en alldeles ljuvlig chokladkaka i kylen när vi gick och la oss igår kväll, mörk choklad med någonslags karamellfyllning, Winter Caramel från Marabou heter den. Åh jag var så sugen och blev så himla besviken när jag öppnade kylskåpet och upptäckte att den var borta! Fick ringa Sambon som inte hunnit till gymmet än och fråga vad som hade hänt. Först försökte han skylla på det fluffiga gossebarnet vi har men det gick jag minnsan inte på. Sen så berättade han att han hade ätit upp den själv för att jag skulle slippa äta alla dessa kalorier som finns i en chokladkaka, dvs att han var godhjärtad som offrade sig själv för min skull. Ja, vad ska man säga? Han älskar mig verkligen ;) Så jag fick klara mig utan choklad medans jag chattade lite på facebook och såg på något program om amerikanska hemmafruar.

 

Sambon kom hem, klagade på att bilens servo är kass och muttrade om att vi borde skaffa en sprillans ny bil för dom går minnsan inte sönder och osv medans han fixade med middagen. Efter middagen som bestod utav lax skulle vi åka till stallet och jag träffade en vän utanför huset och pratade lite med henne så började Sambon att kolla på bilen lite närmare, det visade sig att den endast behövde lite mer olja någonstanns och vips så sparade vi ungefär 300.000kr. Vi åkte iväg till stallet med en bil som hade servo som en ny och fixade i ordning åt hästarna. Orkade inte rida idag, hade verkligen behövt men som sagt orken fanns där inte. Det är ju dressyrkurs för en av de bästa tränare ja vet nästa helg nämligen Berit. Men imorgon ska jag ta mig i kragen och försöka rida båda bläsarna i ridhuset.

 

Efter stallet var det dax att åka och handla lite, Sambon ville ha lite ägg och yoghurt, vilket jag gick in och fixade. Dessutom fixade jag även en sockerdricka, daimchoklad och Ben&Jerry till mig själv. Kanske inte det mest nyttiga men gött är det ;)

 

Så nu mina vänner fortsätter jag min kväll sittandes i tv-soffan, ätandes daimchoklad och med ett stort glas sockerdricka till. Ha det så bra!

 

Mvh Cissi